söndag 25 september 2016

Nu är Hemmets novelltävling avgjord

Ni kommer ihåg den där romancenovelltävlingen Hemmets Veckotidning som jag i början av sommaren planerade att skriva ett bidrag till? Fast det gick ju som det gick, när novellen exploderade. Eller kanske, möjligen, expanderade.

Den är nu avgjord.


Och vinnare är: 

Katarina Graah-Hagelbäck 

med novellen  




Så här skrev Simona Ahrnstedt, som satt i juryn, om vinnarnovellen:

”Kaffe med kardemumma är en klockren romance. Med skicklig och varsam hand skildrar författaren på ett modernt, fräscht och hoppingivande sätt just det som är genrens styrka; kärlek, respekt och lyckliga slut. Faktum är att jag älskade Kaffe med kardemumma så fort jag läste den, för den innehåller alla ingredienser jag tycker en romance ska ha, samtidigt som den blickar framåt, överbrygger fördomar och ger en fingervisning om vad som kan rymmas i genren framöver. Stort grattis!”



Till det kan jag bara tillägga Romanceportalens gratulationer. En bra, välskriven och angelägen novell som ligger helt rätt i tiden. Stort grattis, Katarina Graah-Hagelbäck!
 


 

Gissa vilken bok jag (äntligen) läser om?

Många som följer Romanceportalsdelen av min blogg har kanske väntat på ett boktips om / en recension av Simona Ahrnstedts nya bok. Och tro mig, jag har längtat efter att tipsa om den / recensera den.

Enda problemet är att jag alltid brukar läsa en bok jag skall tipsa om/recensera minst två gånger. Och oftast läser jag då om boken direkt. Men med den här boken - liksom förra året, med den förra boken i serien - funkade det inte.

Böckerna - båda böckerna - var för tunga, i en helt och hållet positiv bemärkelse. För intensiv,a för krävande – på många sätt mer krävande än än de allra flesta andra romance jag läst. Jag var fullständigt bowled over när jag nådde slutet. Mentalt utmattad. Mentalt utsliten.

Jag klarade helt enkelt inte av att läsa om boken direkt. Var tvungen att smälta den. Läsa någonting light, fun, enjoyable fluff emellan för att rensa sinnet. Och nu, en månad - och ett otal omlästa, lättsamma historiska romance på engelska senare (och det är ytterligare ett boktips/recension på gång där) - är jag äntligen redo.


Den här gången läser jag den här versionen, en gåva från Simona.
Visst är den läcker?

Den här speciella versionen har ett efterord av journalisten Maria G Francke om boken, om romancegenren och om Simona. Eftersom jag redan hade läst boken, tog jag mig givetvis friheten att börja med att läsa det den här gången.


Att jag fått boken kommer inte att påverka min åsikt. Jag läste ursprungligen mitt eget ex, förbokat långt innan jag hade en aning om att jag skulle få böckerna, och det är den genomläsningen som ligger till grund för mitt omdöme.

Den första gången sträckläste jag boken. Den här gången går det betydligt långsammare, vilket ger mig tid att uppfatta alla fina detaljer och hantverksskickligheten.



Så här långt (ca 200 sidor in i omläsningen) kan jag bara säga tre saker:

  1. Det här var en värdig final på hela serien.
  2. Det är visserligen historisk romance som ligger mig närmast om hjärtat och har inte läst mycket contemporary romance, men jag gillar verkligen Simonas version av den!
  3. Man brukar tala om det sociala patoset och engagemanget i svenska deckare. Om en tjugo år kommer man att tala om det sociala patoset och engagemanget i svensk romance.

Och, slutligen:

Jösses – som hon kan skriva, Simona!



Nu återstår att se om en en omläsning räcker eller om det krävs två (eller tre) innan jag återkommer med ett boktips/recension i full skala.



onsdag 21 september 2016

50+ gnöl

Jag kan starkt avråda alla från att fylla femtio, om nu någon skulle komma på den galna idén. Sedan jag gjorde det för ett par år sedan har krämporna, som dittills hade hållit sig i schack men uppenbarligen bara bidat sin tid, stått på kö för att hoppa på mig. Tror till och med att de infört ett kölappssystem för att standardisera det hela.

Det senaste året fotsmärtor efter att ha lekt stenget (eller alpinist) medan hissen var avstängd för renovering i en månad i höstas/vintras och nu sedan några dagar också ett krånglande knä. Som den slutgiltiga, ultimata förödmjukelsen har jag fått låna en käpp för att klara av att linka runt.

Innan jag fyllde femtio var jag inte heller medveten om hur eftersatt asfalteringen av gångvägar och trottoarer i min förort är. Hur många tjälskott det finns, hur många rotlyft, hur många potthål etc det finns.

Nu märker jag det så snart jag lämnar porten.
Aj! Aow! Aj!


Nej, det är definitivt ingen bra idé att fylla 50.

Skjut upp det, så länge det går. Såvida det inte redan är för sent för er också.


söndag 18 september 2016

Bästa videoklippen från RWA 2016

Jag har lagt upp en ny sida på Romanceportalen med de bästa videoklippen från RWA 2016 i San Diego.

Det finns många godbitar att titta på och intressanta tal att lyssna på. Mycket nöje!




lördag 17 september 2016

Och 1:a september var det fest!

Tänk så roligt det var - och tänk vad tiden går!



Men nu är i alla fall Romanceportalens författarporträtt/författarpresentation av Simona Ahrnstedt uppdaterat med ett bildkollage från releasefesten för En enda risk.