söndag 4 december 2016

Skrivdagbok, 4 december

Det känns som om det nya andra kapitlet håller på att falla på plats och inta sin position i texten. Det har blivit närmare mellan fyra och fem sidor nyskriven text i dag, litet beroende på om jag betraktar en halvfärdig scen från gårdagen som jag bearbetat, i stort sett skrivit om samt arrangerat om som nyskriven text eller redigerad text.

Just nu vet jag inte inte om jag skall låta kapitlet fortsätta, eller om jag skall  bryta kapitlet där jag befinner mig. Det känns som en naturlig brytpunkt. Och slutrepliken - om den nu blir slutreplik - kunde inte vara bättre.

Återstår att se vad jag anser i morgon.



lördag 3 december 2016

Skrivdagbok, 3 december

Det nya andra kapitlet kommer sig rätt bra. Är riktigt nöjd med de tolv första sidorna, efter litet tuff och hårdhänt bearbetning. Tror att det kan bli riktigt bra. Känslan, är i alla fall den rätta.

Även om jag inte hade trott att Carl Johan skulle ha så pass mycket ryggrad, så tidigt i berättelsen. Går jag möjligen för fort fram?




fredag 2 december 2016

Sedan arla morgonstund

eller ungefär 06.10, har jag arbetat intensivt med Romanceportalens nya sida sida om Svensk Romance. Efter flera timmar strukturerande och redigering av befintlig text, några rensningar av överflödig text och några partier nyskriven text har jag äntligen fått till den såsom jag (i skrivande stund) vill ha den.

Om ni besökt sidan tidigare är ni välkomna tillbaka och kolla in utvecklingen.

Och om ni inte besökt den hitintills är ni givetvis varmt välkomna!


torsdag 1 december 2016

Skrivprocessen - När man närmar sig slutet

Simona Ahrnstedt brukar skriva på sin blogg om hur hon i ett visst skede av skrivandet av ett bokmanus börjar skriva från slutet. Hur hon skriver sista kapitlet för att sedan kapitel för kapitel arbeta sig bakåt, tills hon vet exakt hur det slutar och vad som måste ske i texten för att hon skall få det slut hon eftersträvar.

Jag tillämpade en liknande metod med mitt mastodontmanus (871-sidors monstret till bokmanus) en gång när jag kört fast och inte visste hur jag skulle komma vidare. Jag skrev näst sista kapitlet.

Jag visste var det skulle utspela sig, jag visste när det skulle utspela sig, jag visste vad som skulle hända, jag visste hur jag ville gestalta det och jag visste hur det skulle sluta.


Fast egentligen hade jag, initialt, trott att det var det sista kapitlet jag skrev. Det visade sig dock att texten visste mer än jag. Att de scener jag ville berätta visade sig behöva två kapitel hellre än att tryckas samman till ett jättelångt och otympligt kapitel är ingenting jag ångrar – jag är så nöjd med de kapitlen.

Sedan skrev jag sista kapitlet. Och därefter epilogen. Och under den processen föll en massa pusselbitar föll på plats och en massa trådar knöt samman sig själva medan jag skrev, jag behövde ofta inte ens planera det – lösningen dök upp under mina fingertoppar medan fingrarna snubblade fram över tangentbordet.


Risken med den här metoden är dock att man därefter inser att man måste jobba igenom hela sin text (alla typ 830 sidorna) för att få upp det på samma nivå som slutet landat på och sömlöst kunna docka resten av texten mot det.

Fördelarna är att men vet exakt vart man är på väg, att man på sätt och vis ramat in texten. Efter det är det enklare att styra upp och räta ut resten av texten.


Jag vet inte om detta är till någon hjälp
(säger hon med ett bokmanus med hål i !!!)

Men en sak vet jag med säkerhet. I den här delen av skrivprocessen måste man invänta att processen i hjärnan är färdig innan man försöker knyta samman texten och skriva slutet. Annars blir resultatet ingen vacker syn.

Nå, ingen angenäm läsning då.

Antalet ord är en sak. Vikten av att orden är de rätta och flödet genom texten är det optimala och för en läsare mest inbjudande att följa med på färden är vad som är avgörande.


Så vad du än skriver och var i din skrivprocess du befinner dig - fundera på om du på något sätt kan rama in din text och lycka till!




Och, svar ja - det här inlägget började sin bana som en kommentar på en annan skrivblogg. Men jag tänkte att det i något redigerad form kunde ha ett mer allmänt intresse.



onsdag 30 november 2016

Skrivdagbok, 30 november

I dag har det inte blivit just någonting skrivit. Men sedan i helgen har jag i stort sett mening för mening och ord för ord byggt om de första sju sidorna i det nya andra kapitlet.

Jag har klippt in delar av scener från andra kapitel som känts för berättande - i värsta fall som informationsdumpning - där de befann sig. Stenhårt genomarbetade och omstrukturerade föll de, efter en del inledande motspänstighet, på plats som om de äntligen hittat hem.

Mitt nya andra kapitel vilar nu på en stabil grund. Som inte bara utgör grunden för andra kapitlet utan för resten av texten. Härifrån kommer jag att kunna arbeta vidare med texten enligt dessa nya riktlinjer med en känsla av att äntligen vara på väg åt rätt håll.

Känns rätt bra.