När en avgrund öppnar sig…
Jag är en tand fattigare. Det vet ni som läst föregående inlägg, ”Kontemplation
över tandfickor”. Vad som särskilt förvånat mig är hur fort det utvecklat sig.
Förra året fanns det ingenting som tydde på det här. Det kom som en
överraskning, när jag för någon vecka sedan besökte tandhygienisten och hon
hittade ett ställe som fick mig att låta ”Aow! Aow! Aow!”
Det är inte så lätt att artikulera ”Aj!” när man har en
spegel, en tandhygienists fingrar och ett sylvasst redskap i munnen. Nästa
obehagliga överraskning kom när hon pejlade djupet. Det inte var en vanlig,
tämligen harmlös tandficka. Det var en avgrund.
Det blev en röntgenbild. Som avslöjade exakt vad hon – och
vid det laget även jag – befarat. Tandfickan gick hela vägen kring tanden och
var infekterad. Konsultation med tandläkaren följde, varefter första möjliga
tid bokades.
När en avgrund öppnar sig är det bäst att handla raskt. Göra pinan
så kort som möjligt. Få det överstökat. Jag är en tand fattigare, jag har ont – inte lika ont som i
går, kanske, men ont nog. Men snart är det förhoppningsvis över.
Var rädda om era tänder. Ignorera inte smärtsignaler - hur svaga de än är - eller tillfälliga ilningar. De kan vara tecken på större problem. Undvik obehagliga och smärtsamma - och kostsamma - överraskningar.
De är nämligen dyra i drift, bissingarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar