måndag 25 augusti 2014

Efter Nynäshamn gick luften ur bubblan

Rent rasande grym CV-coach!
Jag hade varit Nynäshamns CV-coach. Och jag hade älskat det. Jag hade hamnat på djupt vatten men jag hade simmat som en gråsäl, hade fyllt min roll och gjort en insats. Jag hade gjort skillnad för många arbetssökande kommuninnevånare.

Jag hade visat dem att att det inte var dem det var fel på. Bara deras CV och deras personliga brev som inte gjorde rättvisa. Som inte framhävde deras kunskaper, kompetens och erfarenheter på bästa sätt. Som rent ut lade krokben för dem i deras jobbsökande. De flesta gick stärkta ur den processen. Även jag - jag genomförde aldrig en CV-coachning utan att lära mig någonting nytt.

Men efter Nynäshamn var det stopp. Tvärstopp. Hur jag än försökte kunde jag inte finna någon som var intresserad av en CV-coach.

Jag hade levt min dröm. Nu vaknade jag till verkligheten.

Mer av jobbsök. Mer av träligt, resultatlöst jobbsök där arbetsmarknaden gång efter gång visade att jag inte var vad den ville ha. Jag hade en CV som var bättre än någonsin, som stack ut och väckte uppmärksamhet och intresse. Jag fick till och med kommentarer om den också när jag fick avslag direkt. Men vad hjälpte det?

Jag var grym på CV. Jag var rent rasande grym på CV. Jag kunde få den mest hopplösa CV att skimra, att sväva, att flyga.

Ironiskt nog hjälpte det inte mig. Jag var inte vad arbetsmarknaden ville ha. Jag var som broccoli på en treårings tallrik. Jag var jäkligt nyttig, jag var godare än treåringen trodde – och jag var det absolut sista den ville se på sin tallrik.

Ja, jag vet vad jag borde ha gjort. Startat eget som CV-coach.

Självklart borde jag ha gjort det. Men jag har självkännedom nog för att veta att jag inte har det i mig. Företagande. Finns inte, varken i min mentala världsbild eller i min genpool.

Tillbaks i arbetslösheten. Många erfarenheter rikare. Litet visare.

Klarare över min egen kapacitet när jag arbetade på toppen av min förmåga. Klar över att jag aldrig ens hade varit i närheten av toppen av min förmåga. Jag hade nått många toppar, men jag visste med hundra procents visshet att trots alla utmaningar jag hanterat så hade jag aldrig ens varit i närheten av mitt K2 eller mitt Mount Everest.

Men jag var alltjämt broccoli.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar