söndag 29 maj 2016

Lördag: Boksignering, bokprat, romance och hår

I går for jag till Farsta Centrum, till Åsa Hellbergs boksignering i Akademibokhandeln. Fina Gloria stod på ett ställ på hennes bord och folk strömmade förbi, hejdade sig och tittade och Gloria blev nog morsdagspresent till åtskilliga kvinnor.

Jag köpte ingen bok den här gången, jag hade sådan tur att jag vann ett ex av Gloria (ljuvlig bok, som recenserats här på bloggen tidigare i maj) och eftersom jag varit litet väl vidlyftig och köpt inte bara ett utan två bokpaket med engelsk romance från Bokus den här månaden var bokbudgeten redan sprängd. En annan gång.


Förra året vid den här tiden var jag också i Farsta och hälsade på när Åsa och Simona Ahrnstedt hade gemensam signering av sina nya böcker i Akademibokhandeln och hängde på ett hörn och pratade böcker och romance så det var nästan litet som en tradition. Åsa skriver inte romance utan snarare ett slags romantisk feel good men vi diskuterade litet om vari skillnaden låg.

Även om jag sedan några år tillbaka är en entusiastisk romanceläsare är jag långt ifrån någon fullfjädrad expert på kriterierna för romance eller inte och i går kunde jag inte riktigt sätta fingret på det. Efter att ha sovit på saken tror jag att det kan bero på att Åsas romantiska feel good har ett något vidare perspektiv än renrasig romance, där fokus ligger än mer på kärleksparet och kärlekshistorien och dess utveckling, samt att det över lag är ett något större persongalleri involverade i hennes berättelser.

Med Gloria, som har ett tightare fokus på Gloria (den kvinnliga huvudpersonen) tror jag dock att Åsa tagit ett steg närmare gränsen till romance och skrivit någonting de flesta romanceläsare kommer att uppskatta. Som om hon tagit av sig sandalerna, doppat stortån i vattnet och sagt. "Hm! Inte riktigt än."

Om Åsa fortsätter i den riktning hon slagit in på i Gloria i kommande böcker kommer hon kanske så småningom att tangera gränsen till romance. Eller kanske inte.


Åsas romantisk feel good-berättelser är härliga i sig och medan jag hängde där på ett hörn har jag förstått hur otroligt älskade hennes Sonja-böcker (som jag ännu inte läst) är. Frågan om detta var en fortsättning på Sonja-berättelserna kom upp flera gånger. Det saknas uppenbarligen någonting i min allmänbildning!

Fast jag får väl skylla på det faktum att sedan jag vid millennieskiftet inledde mitt engelskaprojek, att läsa minst en bok i månaden på engelska för att fräscha upp min engelska, har jag (har aldrig lärt mig vitsen med att göra någonting med måtta!) läst betydligt fler böcker på engelska än på svenska.


Förra året köpte jag i alla fall den här boken, En liten värld, som var en roande läsupplevelse och en bra introduktion till Åsa Hellbergs författarskap post Sonja.


Så gårdagens möte med Åsa Hellberg och att hänga en stund på ett hörn och prata böcker och Gloria, romance och romantisk feel good var en härlig upplevelse.

Fast det hängde på ett hår att jag hann dit i tid. Jag hade tvättat håret på förmiddagen och det är för närvarande så långt och tjockt att det tar evigheter att torka av sig självt. Ja, ja, det finns hårtorkar - jag äger t o m en själv. Men håret blir som bäst när det får självtorka - och i går, när luftfuktigheten ute var hög och värmen inomhus avstängd för säsongen, tog det all världens tid. Efter två timmar var det fortfarande rejält fuktigt men jag är glad att jag kom iväg till sist, för det var så himla trevlig!

Hår, kom också på tal när Åsas örhänge fastnade i hennes håruppsättning och jag varnade henne för det. Jag tror hon bara tog det som estetiskt påpekande, men det var säkerhetsmänniskan i mig som reagerade. Det påminde mig om en episod på Televerkstiden, när en kollega skadade sig själv i en liknande situation.

Liksom Åsa hade denna kollega, vars namn jag inte längre minns, långt hår, ofta uppsatt, och älskade långa örhängen. Men en dag hörde vi ett illvrål från hennes rum och när vi rusade dit blödde hon rejält från örat och höll på att plocka bort sitt långa, litet dingliga örhänge.

Örhänget hade hakat fast i håruppsättning och när hon skulle göra en utskrift och pappret tog slut i skrivaren böjde hon sig ned åt sidan för att ta fram mer papper ur en hurts snett bakom sig. Och när hon gjorde det, blev vinkeln mellan örat och håruppsättningen annorlunda och örhänget räckte inte till. Dels luggade hon sig ganska rejält - när en tunn slinga av håret fastnar någonstans gör det förbe ont - och dels blev knycken så hård att örhänget slet upp huden vid hålet i örat.

Jag lärde mig den gången att också små sår i örsnibbar kan blöda förbluffande mycket.


Vad jag glömde berätta för Åsa när jag träffade henne i går var om en lustig liten episod som inträffade eftersom jag vunnit Gloria i en utlottning före releasen och hade förmånen att få läsa den före nästan alla andra.

En dag, en varm lördag i början av maj, for jag in till Karlberg och åt glass vid Stockholms Glasshus (en utfärd jag tidigare skrivit om) och Gloria gjorde där, förmodar jag, sin debut reselektyr i kollektivtrafiken. Vad jag inte skrev där, var att att vid Central steg en kvinna ombord på pendeln och satte sig snett emot mig. Hon tittade till på boken jag läste och studsade till:

"Vad? Men är den redan ute? Var har du köpt den?"

Jag fick förklara att nej, den var inte ute än och att jag vunnit den i en utlottning före releasedatumet. Hon tittade på mig, ungefär som om jag just skrapat fram en miljonvinst på Triss i morgontv och suckade:

"Så jag måste vänta?"

Ja, hon fick vänta. Fast hon behövde inte vänta mer än några få dagar.


Efter besöket i Farsta for jag till Skogås och provianterade litet ost och bröd m m på ICA. Och fick en komplimang!

"Fin klänning!" sade en liten flicka i tre-, fyraårsålder och tittade på mig när jag stod och valde ost.

Klänningen i fråga var min tvådelade plommonfärgade jerseydress med kofta och litet romantisk kjol med bred, vippig volang i nederkanten samt min grå-/rosamönstrade sjal draperad om halsen över en blommönstrad brun topp så jag förstår att den kunde falla en liten tjej i smaken.

Man blir ju som litet rörd.

"Tack!" sade jag - inte bara av artighet och överraskad glädje utan också för att jag mindes hur viktigt jag själv som barn upplevde det att vuxna uppmärksammade en vänlighet från ett barns sida. En lång historia som ni kan läsa här om ni är intresserade.



På det hela taget - en alldeles ovanligt upplyftande lördag!




fredag 27 maj 2016

Testar Instagram och Pinterest

Nu i veckan, medan jag varit hemma med ett virus (jag, alltså, inte datorn), har jag roat mig med att testa två nya plattformar på sociala media. Instagram och Pinterest.


Instagram  

Vi kan börja med att konstatera att jag lyckades lägga upp en profil på Instagram, sedan floppade det rejält.

Man måste ladda ned en app på sin mobil - på sin smarta mobil - för att kunna lägga upp egna bilder och jag sitter alltjämt med en av Sveriges sista osmarta mobiler, så där föll det. Jag kan följa folk, jag kan titta på andras inlägg o s v. Men det är i princip allt.

Någon större aktivitet på Instagram får vänta till den dag i framtiden då jag har de rätta teknologiska förutsättningarna att vara aktiv.


Pinterest

Då gick det bättre på Pinterest. Jag är i full färd med att nåla upp intressanta fynd ur andras skattlådor på mina anslagstavlor och har hur kul som helst.

Eftersom jag skriver med handlingen förlagd till sekelskiftet är anslagstavlorna för sekelskiftsmode, håruppsättningar, antika smycken och hattnålar välmatade och den för sekelskiftesinspirerade inredningar växer sakta men säkert.

Jag är fortfarande på nybörjarstadiet på Pinterest men besök mig gärna och botanisera bland mina anslagstavlor och pins. Vem vet, kanske hittar ni någonting ni gillar. Kanske blir ni inspirerade att sätta upp egna anslagstavlor och börja nåla upp egna skatter. Det är enkelt, det är kul - och har man en gång börjat, vill man aldrig sluta.



torsdag 26 maj 2016

Historisk romance i ovanliga miljöer

Romanceförfattaren Madeline Hunter har skrivit en intressant blogg på Happy Ever After, Romance Unlaced: Historical romances with distinctive settings.

Intressant så väl att läsa om författarnas tankar om de miljöer de valt som tipsen om spännande böcker som låter romanceläsare som så önskar ta steget ut från balsalar och lantegendomar och se något av världen utanför England.

Det finns nämligen en hel värld där ute, inte bara den förlagen en smula ängsligt håller fast vid eftersom det konceptet säljer bra, och många av böckerna låter spännande.

T ex står Stephanie Laurens nya bokserie, The Adventurers Quartet, som delvis utspelar sig i Afrika högt upp på min önskelista.




onsdag 25 maj 2016

Research by writing?

Tidigare i maj skrev Simona Ahrnstedt, som svar på en fråga hon fått på bloggen, ett jättebra inlägg om karaktärer. Hur man skapar dem, hur man utvecklar dem och gör dem psykologiskt trovärdiga.

Simona skriver i sitt inlägg:

”Man får göra som man vill, man SKA göra som man vill, men så här gör jag: Jag lägger ner mycket tid och skriv på mina karaktärer. Jag är trots allt psykolog, och för mig är karaktärerna i en roman ändå det viktigaste. Jag vill att de ska vara BÅDE psykologiskt trovärdiga OCH lite mer än vardagliga personer.”

Simona går mycket metodiskt och noggrant till väga och researchar sina karaktärer ned på minsta detaljnivå för att få dem psykologiskt trovärdiga:

”Jag går väldigt metodiskt och noggrant till väga, följer i stort sett alla mallar och frågeformulär som finns, fyller i sida efter sida med egenskaper och karaktärsdrag.”


Det fick mig att fundera litet över hur jag arbetar med mina egna karaktärer och själv funkar jag nog litet tvärt om. Jag börjar med en bild i huvudet och en mer eller mindre vag idé om vem den och den personen är. Sedan måste jag dyka ned i texten och lära känna personerna vartefter nya, överraskande fakta dyker upp medan jag arbetar såväl med dem som med handlingen.

Och det är inte litet som flyter upp till ytan när jag arbetar med textens olika vändningar och vridningar. Så har jag t ex upptäckt ett stråk av hett temperament som de flesta i familjen (som på ytan inledningsvis förefallit så godmodig och civiliserad) delar och som de med varierande framgång kämpar med att kontrollera.

Jag har också funnit en skörhet jag inte räknat med hos min självständiga, viljestarka kvinnliga huvudperson.

Vad jag därtill upptäckt är hur starkt bandet mellan henne och den manlige huvudpersonen är och hur djupt det går. Och att det är ett av skälen, väl så tungt vägande som de övriga, till att hon inte rakt av ber honom flyga och fara och fixa sina egna problem när dessa försätter henne i en vansklig situation.

Först när jag lärt känna mina karaktärer genom att arbeta med dem, och gång på gång blivit överraskad och överrumplad, kan jag börja kartlägga dem. Jag funderar på om man kanske kan kalla det research by writing?


Jag gjorde mina första kartläggningar av ett par bipersoner som förekommer i de första kapitlen förra året – just eftersom de var ganska enkla att beskriva och spelade en begränsad roll under en begränsad tid och jag vid det laget var i princip färdig med dem. Däremot refererar min kvinnliga huvudperson vid ett par tillfällen längre fram i boken om sina samtal med den ena kvinnan, och då gällde det att ha koll på alla detaljer så jag återgav dem rätt.

Sedan dess har jag gjort ytterligare ett par kartläggningar. Jag har börjat med personer som är ”aktiva” bara i ett fåtal kapitel även om de kan spela en ”passiv” roll också på andra håll i boken genom referenser, omnämnanden eller genom att deras agerande påverkat (eller rent av genomsyrat) berättelsen.

Jag kommer att gå vidare och kartlägga dessa mer perifera karaktärer tills jag vet exakt hur jag vill ha mina referensdokument arrangerade och därefter arbeta mig in mot mer betydelsefulla personer innan jag ger mig i kast med mastodontarbetet med huvudpersonerna.


En annan sak Simona skrev i sitt inlägg var:

”I Natalias fall så gjorde jag ett släktträd flera hundra år tillbaka, jag har alltid koll på minst far- och morföräldrarna.”

Och i det fallet har jag följt hennes exempel, inte bara för mina huvudpersoner (de är släktingar) och deras familjer utan också för deras motståndare.

Ett genomarbetat släktträd ger en uppfattning om vilken miljö och vilka förutsättningar den här släkten kommer ifrån, under vilken tid den vuxit fram och hur det påverkat deras värderingar och traditioner, hur dynamiken inom släkten fungerar och vad slags individer respektive släkt har förutsättningar att producera vid olika tidpunkter. Älskar släktträd!


Simona skriver också:

”Att skapa karaktärer och deras bakgrund är ju så fruktansvärt kul, och ur detta växer ofta en massa handling fram.”


För mig är kartläggningen snarare någonting som föds ur texten och sållas fram, detalj för detalj, när jag lär känna mina karaktärer. Det är i texten och genom handlingen jag "ser" dem.

Det är där, när handlingen tvingar fram reaktioner och tankar och känslor, jag upptäcker deras styrkor och svagheter och egenheter. Om det känns äkta och naturligt och trovärdigt låter jag dem hållas - varför försöka fixa någonting som fungerar utmärkt som det är?

Känns det däremot forcerat och konstruerat får jag ingripa i textflödet och korrigera dess underliggande struktur. Vilket i det här fallet i regel innebär att fösa personerna i en något annorlunda riktning än jag ursprungligen tänkt mig, om den riktningen inte längre är den optimala för vare sig karaktärerna eller handlingen. Eller modifiera förutsättningarna tills tonen känns äkta igen och personerna är trovärdiga i sina tankar, sina känslor och sina handlingar.

Kartläggningen blir i mitt fall mer ett hjälpmedel som sammanställs ur texten för att lyckas knyta ihop texten på ett bra sätt och för att ha alla detaljer spikade och korrekta inför redigeringsfasen.


Simona Ahrnstedt har skrivit ett väldigt bra inlägg (läs det gärna i sin helhet) och jag tror jag kommer att återvända till det och vrida och vända på olika aspekter av det eftersom det ger mig perspektiv på mitt eget sätt att arbeta med mina karaktärer.

Kanske behöver jag omvärdera mina metoder, kanske behöver jag utveckla dem. Eller också passar kanske det jag kallar research by writing mig och mitt sätt att arbeta perfekt.


måndag 23 maj 2016

Det senaste bokpaketet

som anlände tidigare i maj innehöll den här klassiska Mary Balogh-romancen, som nu åter finns i tryck. Så glad att äntligen ha fått tag på Indiscreet, jag har tidigare bara läst den sista boken i trilogin men nu i år kommer allesammans i ny utgåva.




Återkommer med recension/boktips när jag hunnit läsa den ännu en gång. Alla böcker som recenseras/tipsas om på Romanceportalen läses alltid minst två gånger för att få en rättvis chans. Det kan ju ibland vara jag som har en dålig dag/dålig vecka och det skall inte en bok drabbas av.


lördag 21 maj 2016

En bubbla av kreativ otålighet

Det är ungefär så det känns, som om jag befinner mig i en bubbla av kreativ otålighet och kolsyreladdad energi som bubblar i blodet. Text är någonting som stundtals är det mest mest följsamma man kan jobba med.

Somliga dagar. Andra dagar är det det mest motspänstiga levande material man kan tänka sig, som har en egen vilja som inte sammanfaller med ens egen.

Det har varit motvalls en tid nu. Vad som har blivit gjort är ändrandet av ett ord här, ett ord där. En reviderad mening här, ett ny styckebryning där. Jag har monterat om meningar, ändrat meningsföljden i stycken. Ändrat ett "hon" eller ett "han" mot ett namn - eller vice versa.




Men under en frustrerad, försiktig yta där det känts som om "Stopp! Processen i hjärnan är inte färdig än!" har någonting stort och omvälvande sjudit någonstans djupt nere i hjärnvindlingarna.

Jag har en tid känt att första kapitlet har en bättre öppningsfras än prologen. Åh, inget fel på prologen - jag gillar den verkligen - men medan öppningsfrasen var hyfsat intressant, fick den en inte att haja till så som första meningen i första kapitlet.

Så jag har gjort ett textperiment - ja, då, ett experiment med text. Eller ett textmässigt experiment. Jag har kopierat hela början av mitt manus så jag har två fullständigt versioner av inledningen - en som ser ut exakt som dagens manus och en som jag stuvat om rejält.

I det senare har jag klippt ut den första scenen ur första kapitlet, gjort den till ny prolog och skjutit resten av första kapitlet framåt så att det blir tredje (eller fjärde) kapitlet istället medan den gamla prologen blir nytt första kapitel. Sedan skall det skrivas ett, eventuellt två, nya kapitel innan man knyter samman texten med resten av det forna första kapitlet.

Det finns ännu ett skäl till den här manövern. Jag hade ursprungligen tänkt hålla läsarna i samma ovisshet som min kvinnliga huvudperson men har börjat fundera på om läsare har tålamod nog att undra varför folk beter sig som de gör i sju, åtta kapitel när jag lika väl kan bygga upp spänningen genom att låta läsarna veta om det bakgrunden som satt igång händelsekedja och dilemmat som väntar min kvinnliga huvudperson vid hemkomsten medan hon själv inte har en susning under hemresan.

Hur skulle jag själv känna det, som läsare om en författare hintade och hintade och hintade och lät folk uppträda ologiskt och omotiverat i kapitel efter kapitel men undanhöll en skälig förklaring?

Mycket riktigt, ovisshet kan visserligen var spänningshöjande men som läsare skulle jag ganska fort bli ganska frustrerad om det hintas och hintas och hintas men aldrig levereras en bra förklaring.

Det känns som om kontrasterna kan bli skarpare på det här sättet, när när desperata planer, motstridiga viljor och motstridiga agendor mejslas fram ur ovisshet och tydliggörs.

En nackdel är att jag bryter det kronologiska flödet jag hitintills hållit fast vid då dagens prolog utspelar sig flera dagar före händelserna i den där första scenen ur det befintliga första kapitlet. Men ändå, ibland behöver man bryta et kronologiska flödet. Ibland är det det rätta.

Det känns helt enkelt som om texten får bättre flow. 
Det känns som om det skulle kunna funka.


Nu har båda versionerna skickats till fina Kerstin som skall läsa dem fräscha ögon och jag ser fram emot att höra hennes åsikt.  Och det, denna väntan, är givetvis ännu ett skäl till varför jag just nu befinner mig i en bubbla av kreativ otålighet och rastlös energi.



tisdag 17 maj 2016

Förbaskade fjäderfän!

Ni som har hängt med länge nog, känner nog vid det här laget till min åsikt om duvor. Övriga intresserade kan läsa mer om Duvslaget här.

Kontentan är att den lokala duvstammen har annekterat min balkong och betraktar den som sitt personliga - förlåt, duvliga - duvslag. Jag är, som ni kanske förstår, av en något avvikande åsikt.




Varför jag är särskilt indignerad just i dag? Det var duvroamnce med en oherrans massa kuttrande och purrande och flaxande på balkongräcket utanför sovrummet tidigt i morse. Mycket tidigt. Halv fem.

Förbaskade fjäderfän!


Att jag numera är av den åsikten att den enda goda duvan är en anrättad duva kanske inte är så förvånande. Kokt, stekt, grillad, ugnsbakad, smördegsinbakad etcetera spelar ingen större roll, huvudsaken är att den är vederbörligen anrättad och serverad.



måndag 16 maj 2016

Kreativ knäppgöks textmässiga vankelmod

Just nu borde jag inte tänka på någonting annat än att äntligen få till det där ett och ett halvt till två och ett halvt kapitel som skall knyta samman befintlig text, så långt den är skriven, med de två sista kapitlen och epilogen.

Dessvärre har jag drabbats av en absurd lust att istället stuva om ordentligt i texten och göra första scenen i första kapitlet till ny prolog, skjuta fram resterande första kapitlet ett par kapitel och göra ett kronologiskt steg bakåt från den ny prologen genom att göra dagens prolog till nytt första kapitel.

Och därtill skriva ett nytt andra kapitel, med nyskrivna scener från Stockholm och Uppland som också tidsmässigt utspelar sig före prologen, tills dess frågan som ställs i slutet av prologen börjar besvaras.

Tror det skulle kunna bli riktigt, riktigt grymt.

Hoppas jag.

Eller också är jag en kreativ knäppgök som har svårt att fokusera - och därtill ett svårartat fall av prokrastinering. Vilket i och för sig inte behöver vara någonting negativt.




En sak är dock säker, det lär inte bli några ett och ett halvt till två och ett halvt kapitel skrivna innan jag bestämt vilken väg jag skall välja.

Oh, vankelmod - kreativitet är ditt namn!



Och någonstans i texten kvarstår det "glapp" jag skrev om i sammanfattningen av 2015 som skrivår betraktat, sedan jag gjort en textmässig U-sväng och inte längre skriver samma historia jag en gång i världen började skriva. Utan någonting mycket, mycket bättre som förtjänar bästa tänkbara struktur och bästa möjliga flöde genom texten.




söndag 15 maj 2016

Åsa Hellberg – Gloria

Åsa Hellberg skriver inte romance.

Så varför recenserar/rekommenderar jag hennes senaste bok, Gloria, bland romancetipsen på Romanceportalen?

Eftersom Åsa Hellberg skriver romantisk feelgood med mycket humor och värme och romantik, böcker som också torde tilltala många romanceläsare.

Böckerna om Sonja har blivit stora succéer i Sverige och har också sålts till en rad andra länder. Detsamma gäller En liten värld och Toscana tur och retur – och nu är det Gloria som står på tur.


Gloria

Gloria och Dominic, som en gång var ett par, är två av operavärldens stora stjärnor. Under repetitionerna av Carmen inför en uppsättning på Stockholmsoperan drabbar de samman när gamla känslor inte är så döda som man kanske trott och såväl temperament som passioner svallar heta.

Med så många begåvade, talangfulla världsartister samlade på ett ställe är det inte underligt om temperament och känslor kolliderar och svartsjukan och intrigerna växer som plantor i drivbänkar om våren.

Det är inte bara Glorias liv som är tumultartat. Hennes lillasyster, Agnes, är på väg att bryta upp från ett äktenskap som blivit allt mer slentrianmässigt genom åren. Men inte heller det går helt enkelt eller smärtfritt och plötsligt är Agnes välordnade, problemfria liv allt annat än problemfritt. Eller ens välordnat.



Recension på GoodReads, 
(inflikad här med HTML-kod)

GloriaGloria by Åsa Hellberg

My rating: 5 of 5 stars


Vilken ljuvligt lyxig pralin den här boken har visat sig vara! Helt ljuvlig, som en pralin fylld med ens favoritfyllning, och fullständigt lysande. Om man gillar opera, kärlek, romantik och dramatik är ens litterära smaklökar i sjunde himlen.

Gloria är en varm, charmig bok som med humor och sympati skildrar livet vid 50+ och visar att det alltjämt kan rymma såväl kärlek som passion och stor dramatik. Boken är skriven med mycket värme och sympati och en osviklig fingertoppskänsla. Ingenting slirar. Inte någonstans.

Inte från det man spelar de första takterna av ouvertyren till det allra sista ridåfallet. För Carmen genomsyrar boken, på mer än ett plan och vi bjuds frikostigt att stiga in i operans värld och se och ta del av livet bakom ridån.

Det finns en mer omfattande recension/rekommendation på Romanceportalen:
http://elisabetnielsen.blogspot.se/20...


Eftersom alla recensioner/rekommendationer på Romanceportalen skrivs utifrån ett romanceperspektiv får jag sammanfatta denna recension/rekommendation med att om en romanceläsare skulle finna denna pralin i sin godisskål har jag svårt att tro att hon – eller han – skulle bli besviken.


Fotnot:
Jag vann den här boken i en utlottning inför releasen. Det har inte påverkat denna recension/rekommendation på något sätt. Jag föll handlöst.




View all my reviews






Gloria
finns att köpa hos bl a
Adlibris och Bokus








http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/romancetip.html


Tidigare tips om romantisk läsning:

2016

- Cold-Hearted Rake, av Lisa Kleypas
- Four Nights with the Duke, av Eloisa James
- Lord Dashwood Missed Out, av Tessa Dare
- Sweetest Scoundrel, av Elizabeth Hoyt
- Daniel’s True Desire, av Grace Burrowes
- Tremaine’s True Love, av Grace Burrowes

2015

- Irresistible, av Mary Balogh
- Lady Maggie’s Secret Scandal, av Grace Burrowes
- Married To The Viscount, av Sabrina Jeffries
- When a Scot Ties the Knot, av Tessa Dare
- The Lady Risks All, av Stephanie Laurens
- Fool Me Twice, av Meredith Duran
- All in, av Simona Ahrnstedt (tips om kommande, översatt bok) 
- Lady Eve’s Indiscretion, av Grace Burrowes
- Lady Louisa’s Christmas Knight, av Grace Burrowes
- Dearest Rogue, av Elizabeth Hoyt
- Wed Him Before You Bed Him, av Sabrina Jeffries
- The Taming of Ryder Cavanaugh, av Stephanie Laurens
- And Then She Fell, av Stephanie Laurens
- Three Weeks With Lady X, av Eloisa James
- The Bargain, av Mary Jo Putney
- The Virtuoso, av Grace Burrowes
- The Soldier, av Grace Burrowes
- The Heir, av Grace Burrowes
- If the Viscount Falls, av Sabrina Jeffries
- How the Scoundrel Seduces, av Sabrina Jeffries
- The Temporary Wife, av Mary Balogh
- The Dangerous Lord, av Sabrina Jeffries
- The Duke’s Disaster, av Grace Burrowes
- This Duchess of Mine, av Eloisa James
- A Duke of Her Own, av Eloisa James
- A Lady Never Surrenders, av Sabrina Jeffries
- To Wed a Wild Lord, av Sabrina Jeffries
- How to Woo a Reluctant Lady, av Sabrina Jeffries   
- A Hellion in Her Bed, av Sabrina Jeffries 
- The truth About Lord Stonville, av Sabrina Jeffries
- The Hellions of Halstead Hall, av Sabrina Jeffries (introduktion till serien)
- Only a Promise, av Mary Balogh
- The Lady Most Likely, av Julia Quinn, Eloisa James, Connie Brockway
- En enda hemlighet, av Simona Ahrnstedt
- Only Enchanting, av Mary Balogh
- The Lady Most Willing, av Julia Quinn, Eloisa James, Connie Brockway
- Not So Innocent, av Laura Lee Guhrke
- To Catch an Heiress, av Julia Quinn
- Say Yes to the Marquess, av Tessa Dare
- By Winter's Light, av Stephanie Laurens

2014

- The Black Cobra Quartet, av Stephanie Laurens
- The Casebook of Barnaby Adair, av Stephanie Laurens
- David, av Grace Burrowes
- The Promise in a Kiss, av Stephanie Laurens
- Cynster-serien - Släkt och vänner, av Stephanie Laurens
- It Happened One Night och It Happened One Season, av Mary Balogh
- The Ideal Wife och A Precious Jewel, av Mary Balogh
- Ladyns hemliga brev / The Lady and the Laird, av Nicola Cornick
- How To Marry A Marquis, av Julia Quinn
- The Bastion Club Novels, av Stephanie Laurens
- Spindle Cove series, av Tessa Dare
- Twas the Night After Christmas, av Sabrina Jeffries
- Lady Whistledown-serien, av Julia Quinn m f
- En enda natt, av Simona Ahrnstedt
- The Captive Hearts Series, av Grace Burrowes
- The Perfect Lover, av Stephanie Laurens
- Gareth, av Grace Burrowes
- Cynster serien - Tvillingarna, av Stephanie Laurens
- Regency Christmas special, ett axplock av Mary Baloghs julskildringar
- Suddenly You, av Lisa Kleypas
- A Christmas promise, av Mary Balogh
- The Bedwyn Prequels, av Mary Balogh
- Wallflower series, av Lisa Kleypas
- The Duke's Men - de 2 första böckerna, av Sabrina Jeffries
- The Spymaster's Lady, av Joanna Bourne
- Minx, av Julia Quinn
- The Cynster-series - de 6 första böckerna, av Stephanie Laurens
- Romancing the Duke, av Tessa Dare
- The Survivors Club, av Mary Balogh
- Ethan, av Grace Burrowes
- Historisk, svensk romance, av Simona Ahrnstedt
- The Hathaways series, av Lisa Kleypas



torsdag 12 maj 2016

Ett måste för alla romanceälskare!

Lisa Kleypas har just presenterat den tredje boken (kommer ut 2017) i sin nya serie, The Ravenels. Och det var en omtumlande nyhet som tagit romancevärlden med storm!

Och jag måste omedelbart läsa om den här boken!

Varför?

Om ni läser (och tittar på) det här, kommer de flesta av er att förstå varför. Det är som:

"Wow! Hon tänker faktiskt göra det!" 


Sedan kan ni läsa vidare här - om ni inte redan följt länken i det förra inlägget.


Kan bara säga en sak. "Wow!"




söndag 8 maj 2016

Ljuva, lata, lyxiga soldränkta lördag

I går råkade jag sova över en inbokad morgontidig tvättid och vaknade utsövd strax före nio. Det var med andra ord som bäddat för en ljuvligt lat och lyxig lördag och dagens huvudaktivitet blev en färd till Karlberg och vårens första lyx-glass från Stockholms Glasshus.


Sedan en författare (Simona Ahrnstedt! Simona Ahrnstedt!), vars blogg jag följer, under de senaste dagarna lagt ut på tok för inspirerande bilder med sina besök där hade mina smaklökar fått tokspel och krävde högljutt:

"Glass! "
"Vi vill ha glass!!"
"Vi vill ha gooood glass!!!"



Motstånd var meningslöst, smaklökarna hade bestämt sig.

Och det är någonting visst med vårens första riktigt, riktigt goda glass, intagen i vad som förmodligen är Stockholms minsta park med hejdundrande utsikt mot Kungsholmen.

Så det blev en tur med pendeln in mot stan och givetvis var Åsa Hellbergs Gloria med på färden. Vilken ljuvligt lyxig pralin den boken visat sig vara. Om man gillar opera, kärlek och dramatik är ens litterära smaklökar i sjunde himlen.


Stockholms Glasshus. Vilket ställe. Och vilken glass.

Eftersom det var vårens första lyxglass att äta utomhus unnade jag mig en trippel, det blir sällan det numera, men någon gång känner man att måste unna sig ett kaloririkt felsteg. Valet den här gången föll på chocolate cookie och blåbär samt en kula calvdossorbet.

Det var första gången jag såg calvdossorbet i sortimentet men den var fullständigt ljuvlig, speciellt tillsammans med chocolate cookie - två goda smaker som gifte sig väldigt väl.

Ett besök på Stockholms Glasshus är alltid den berömda guldkanten på vardagen. Extra ljuvligt är det så här års, när man kan med sig sin glass och äta den i vad som måste vara Stockholms minsta  - och såvitt jag vet namnlösa - park som har den mest magnifika utsikt över Kungsholmen.


Jag vet inte om det bara är jag - men borde inte den där ljuvliga lilla parken heta: 

Karlbergsterrassen?



Och Karlbergs station, med sina soliga perronger och sin utsikt över nordvästra Kungsholmen, Karlbergs Slott och den glittrande Karlbergssjön däremellan. Stockholms i särklass vackrast belägna pendeltågsstation.

Dess mest kylslaget belägna vintertid också, men även om jag under åtskilliga vintrar stått på dessa dragiga perronger och väntat på försenade (eller inställda) pendeltåg har jag bara en sak att säga om Karlbergs station:

Som jag kommer att sakna den, när den nästa år försvinner och ersätts med den nya, förmodligen mycket effektivare men omöjligen lika slitet charmiga underjordiska pendeltågsstationen vid Odenplan.


Besöken vid Stockholms Glasshus kommer givetvis inte att upphöra bara för att Karlbergs station försvinner. Men resrutterna kommer att förändras.


Kan man ta ut nostalgitrippar i förväg?

I så fall kommer varje tur till Karlberg - och Stockholms Glasshus - jag gör denna sommar att bli just en nostalgitripp.




måndag 2 maj 2016

Gloria!

"Jag brukar aldrig vinna någonting" brukar jag stundtals muttra, oftast sedan jag köpt en trisslott - som efter skrapning visar sig vara (ännu) en nitlott.


Men i dag vann jag den här ljuvliga boken!



Åsa Hellbergs splitter nya bok - Gloria. Visst är den läcker? Är så glad, och en sak är säker - det kommer att bli lyx- och flärdläsning när den kommer. Dags att uppdatera inköpslistan, måste bunkra upp med litet god ost och vindruvor!



Nu finns det en bokrekommendation/recension för Gloria!