Det har på många sätt varit en dag av väntan. Först fick jag vänta på vårdcentralen på att få göra en ögonbottenfotografering, vilket tog en timme mer än förväntat p g a av datastrul och datatekniker som måste tillkallas ända från St Eriks sjukhus inne i Stockholm. Sedan väntan på bussen, som givetvis gått precis innan jag hunnit ut till entrén.
Det mesta av den senare väntetiden tillbringades dock i cafeterian. Låt oss förbigå den väntan med tystnad, fast - ah! Det är väl lika bra att erkänna, det blev en kaloririk väntan.
Men jag svär mig fri, jag är oskyldig - jag behövde verkligen den där kakan och den där juicen vid det laget.
Sedan var det ut till bussen. Ut genom entrén, ut genom dörrarna, ut under det stora taköverhänget och - aj!
T o m detta bleka, oktobermulna dagsljus irriterar ögonen eftersom man efter dessa ögondoppar ser ut som en katt med mörkerseende. D v s med enorma pupiller med en tunn, blågrå irisring omkring den.
På med solglasögon.
Hm... bara det att den som går med solglasögon en mulen oktoberdag som denna väcker en viss uppmärksamhet - speciellt om man är en kort, kraftig medelålders kvinna i fleecejacka och med käpp på en förortsbuss.
En annan bieffekt - jag vet inte om den berodde på ögondropparna, på förstorade pupiller eller på solglasögonen eller en kombination därav - men höstfärgerna tycktes på något sätt bli än mer glödande än vanligt. Än mer intensiva. Än mer praktfulla.
Sedan dess har jag väntat på att pupillerna skall krympa tillbaka till normal storlek så ögonen inte är så känsliga för ljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar