tisdag 28 februari 2017

Språkskifte

I dag har jag uppdaterat presentationstexten på mitt personliga twitterkonto. Det är inte första gången jag uppdaterar den, en sådan text behöver uppdateras litet nu och då genom åren. Skillnaden är att jag med tanke på att jag i dag har betydligt fler engelskspråkiga följare än svenska följare den här gången valt en engelsk text. Det kändes som om det var rätt tidpunkt. Det här är resultatet:

Writer. Thinker. Reader. Blogger. 
Manages Romanceportalen, Sweden's premier site for everything about Romance and Swedish Romance.

Jag är rätt nöjd med den presentationen.
Hur tycker ni det låter?




Skrivdagbok, 28 februari

Det har gått trögt med skrivandet under februari - det har funnit veckor när det inte gått alls.

All kreativ energi jag lyckats uppbåda har under perioder av februari gått åt till att bygga upp och utveckla extensions för Romanceportalen på Twitter (som går över förväntan) och Facebook (som börjar ta form). Det har som inte blivit vare sig ork, energi eller kreativitet över till skrivande, redigerande eller textläsning.

Men under förra veckan, under veckoslutet och början av denna vecka har jag flera gånger läst de fyra sista kapitlen i den sammanhängande texten i mitt huvudprojekt plus de båda sista kapitlen (det skall in ett och halvt till möjligen två och ett halvt kapitel däremellan) och epilogen. Jag har ändrat några ord här och några ord där, trimmat och slipat texten litet, men mest bara låtit den skölja över mig. Genom mig. Och, vet ni, den håller!

Den här texten känns fortfarande just så jäkla bra som den kändes medan jag skrev den. Den här texten håller.

Den förtjänar att skrivas.

Den förtjänar att en dag nå läsare.
För den är mer än slöseri med lästid som kunde ha använts bättre.


Nej, slut på skrytsessionen.
Nu skall jag bara ha upp resten av texten till samma nivå.






lördag 25 februari 2017

Romanceportalens Facebooksida!

Som ett led i arbetet med att flytta fram Romanceportalens position på sociala medier och bredda plattformen och hjälpa till att sprida och öka den rådande romancevågen som just nu sköljer in över Romancesverige har jag under de senaste veckorna efter bästa förmåga kämpat med att lägga upp en trevlig, informativ och väl fungerande Facebooksida för Romanceportalen.

Visst, jag har haft Facebook personligen sedan många år. Men det är som någonting annat att lägga upp en sida när man inte har en susning om vad man gör. Jag vet inte vad ni säger men instruktionerna från Facebook inte är direkt lysande pedagogiska och informativa - och definitivt inte de man upplever att man behöver som bäst när man behöver dem.

Men säga vad man vill, lärorikt är det. Jag är inte säker på om Romanceportalens Facebooksida är i toppskick ännu - ah, stryk det!

Jag är säker på att den ännu inte nått upp till den standard jag helst skulle se att den hade. Och jag har inte haft tid över att sätta mig in i allt och korrigera allting som kanske skulle behöva korrigeras. Däremot har den nått en sådan standard att jag är beredd att bjuda in er att besöka den och följa den, om ni så önskar, medan jag jobbar vidare och försöker komma på hur allt skall fungera.

Kanske har ni synpunkter, kanske har ni råd att komma med när jag inte fått någonting att fungera som det borde fungera.


Här finner ni Romanceportalens Facebooksida.

Varmt välkomna!




Som ett led i arbetet med att flytta fram positionerna finns Romanceportalen sedan en dryg månad även på Twitter, som börjar ta form och fart riktigt bra. Jag hade varit mer än nöjd med 50 - 60 följare efter en månad. Vad jag har fått är närmast svindlande 165.

Romanceportalen finns även på Instagram, där aktiviteten dock ligger på is i väntan på en smartare telefon än dagens.



fredag 24 februari 2017

Rekommenderad artikel

Jag kan rekommendera den här artikeln, skriven av en romanceförfattare och akademiker vid namn Elizabeth Reid Boyd (akademiker) / Eliza Redgold (författarnamn). Informativ och lärorik, och helt rätt i tiden.

Trashy, sexist, downright dangerous? In defence of romantic fiction




Jag famlar efter stöd

Efter armstöden på skrivbordsstolen, närmare bestämt. Och jag famlar efter dem av den enkla anledningen att de inte finns längre.

En längre tid (läs de senaste åren - åtminstone det senaste året) har jag med deprimerande regelbundenhet fått regelbundet formade små sår på armarna. Små, blodiga skråmor. Nästan bara bloddroppar, där huden blivit perforerad, men  långa och ytliga och parallella skråmor.

Och, nej, det var inte någon form av självskadebeteende.

Jag må vara en kreativ knäppgök på andra sätt, men sånt håller jag inte på med. Det var länge ett mysterium, även för mig, hur dessa skråmor uppstod. För det märkliga var att det inte gjorde ont när de uppstod.

Men en dag såg jag det ske. Jag satte mig i min vid det här laget mycket gamla skrivbordsstol (den är vid det här laget runt tjugo år)och lade armarna på de krackelerande armstöag såg efter den och kände att det repade till. När jag lyfte armen såg jag färska bloddroppar sippra fram genom huden i en lång, grund skråma där huden perforerats.

Stolen var, som jag skrev, gammal även om den var fullt funktionsduglig i sits och ryggstöd och underrede. Men armstöden var av plast - och plast åldras inte med värdighet efter en viss gräns.

Det fanns ett mellanrum mellan armstödets ovansida och undersida och vartefter åren gick hade ovansidan börjat krackelera och spricka och, så småningom, också falla i bitar. Med tiden blev det en vass kant, just där jag brukade stödja underarmen när jag brukade skifta ställning i stolen.

Mysteriet var löst, problemet kvarstod.

Lösningen var givetvis att ta bort armstöden men det var inte så enkelt att monter bort dem. De var monterade på en skena i stolens underrede och jag visste inte hur jag skulle få loss dem utan att kompromettera stolens stabilitet.

När vigare och händigare person kom på besök för någon månad sedan vände vi patienten upp och ned över min pilatesboll/fotpall och försökte med stjärnskruvmejsel i ett försök att på säkert sätt separera stolen i dess beståndsdelar.

Tror någon att patienten ville ha en stjärnskruvmejsel?

 Näpp.


Så enkelt är det aldrig.


Men den senaste skråman var kanske litet djupare än de tidigare och blev väl kanske något infekterad så den har inte läkt helt spårlöst. Det var dags att göra någonting radikalt och när min bekant kom i eftermiddag var jag förberedd med hela min samling av skruvnycklar från IKEA i olika storlekar.

Patienten - och där kan man tala om ett jädrans tungt åhälle - draperades över pilatesbollen som blivit fotpall med nackstödet och toppen av ryggstödet uppe i läsfåtöljen och opererades utan bedövning.

Vid fjärde försöket fann vi en IKEA-nyckel i rätt storlek och sedan vi funderat ut att fästena var spegelvänt iskruvade på ömse sidor pelaren som bar upp sitsen från hjulunderredet lyckades vi lösgöra armstöden och dra loss dem från skenan under sitsen.


Kirurgiskt ingrepp på stol, utfört enligt konstens alla regler och helt efter regelboken. Jag kan även rapportera att patienten överlevt operationen och återhämtat sig på ett föredömligt sätt.

Det är så ljuvligt att inte längre repa sönder huden på armarna och få sår som kanske inte känns när de kommer men väl kliar och stramar när de läks.

Men vanans makt är stor. I cirka tjugo år har jag gripit tag om eller stöttat mig med underarmarna mot armstöden när jag behövt skifta ställning i stolen. Och så är de plötsligt - borta.

Är det då så konstigt om man famlar efter stöd?



Stora nyheter på romancefronten!

I går kom denna härliga nyhet från Bonnierförlagen:

Bokförlaget Forum utökar sin utgivning och startar nu ett imprint med fokus på romance!!!


Enligt Forums förlagschef Adam Dahlin kommer imprintet, som ännu saknar namn, att ut ett exklusivt urval av högkvalitativ romance. De första böcker, inledningsvis ca 10 - 12 titlar per år, beräknas kunna ges ut under våren 2018.

"Det blir ett boutique-imprint med inriktning på modern romance. Ett imprint som tar både genren och läsarna på allvar. Känslan ska andas kvalitetsurval, och huvudordet är kärlek. Första året är 10-12 titlar planerade."


Förläggare blir Ebba Östberg, tillförordnad vd på Pocketförlaget. Hon är entusiastisk inför sitt nya uppdrag och säger att hon brinner för böcker för den breda publiken och tror att Sverige är redo för romance två punkt noll.

Och rådgivare på det nya imprintet.blir ingen mindre än Simona Ahrnstedt,
Sveriges största - och första - romanceförfattare!

"Vad jag vet finns det ingen i Sverige som kan romance lika bra som hon. Hon brinner verkligen för genren och för att sprida den. "
Adam Dahlin, förlagschef .
Bokförlaget Forum


"Romancetrenden är stark och vi har länge haft detta i tankarna, men vi ville ha bästa möjliga förutsättningar och med Ebba och Simona känner jag att vi nu verkligen har det."
Adam Dahlin, förlagschef
Bokförlaget Forum


Nyheten presenterades i går av Bonnierförlagen och av Svensk Bokhandel, där ni kan läsa nyheten i dess helhet.


Alltså, Romancesverige, det här är ungefär hur stort som helst!!!



Eller som Simona Ahrnstedt brukar säga:
"Mer romance åt folket!"





Fakta om romance-genren
Romance brukar kallas världens största bokgenre. I USA står den för en tredjedel av den skönlitterära marknaden, med en försäljning på drygt en miljard dollar 2013 enligt branschstatistiken BookStats (ett samarbete mellan The Association of American Publishers (AAP) och Book Industry Study Group (BISG)).



torsdag 23 februari 2017

Hur ett romanceomslag blir till

Det finns ett härligt och väl läsvärt inlägg i Cosmopolitan om hur ett av dess läckra romanceomslag blir till.



tisdag 21 februari 2017

Så här i romancebloggtystnaden

Jag vet inte hur det är med er men så här i romancebloggtystnaden har jag drabbats av litet akut Simona Ahrnstedt-abstinens. Så här är ett par somriga videoklipp från YouTube - jag hittade dem när jag letade Simona-klipp att dela på Romanceportalens twitterkonto sedan jag kommit på att det det fanns en del riktigt bra klipp där som jag kunde använda för att sprida kunskap om och väcka intresse för svensk romance.








 
Och det är, får jag väl erkänna, inte bara Simona Ahrnstedt-abstinens. För visst får bilderna en att längta efter ljuvliga sommardagar en dag som denna, när vintern markerat sin regim med en ny omgång läckert snöklädda träd - och därunder snömoddiga, klafsiga vägar?

Vem skulle inte föredra att stå vid Mälarens stränder vid Skokloster eller mitt i ett blommande solrosfält?

 


Frustration, kreativitet och vision

När världsläget blev mer trumpet än det var innan, alltså, för en månad sedan var jag för frustrerad och irriterad för att kunna koncentrera mig på skrivandet i någon större omfattning. Ah, lika gott att erkänna - knappt alls. Åh, det var just inte kreativitet som saknades, inte alls. Den sökte sig bara andra vägar.

Det var strax efter att bitit sönder en tand, så utöver frustrationen över det försämrade världsläget befann jag mig också i en värld av smärta och smärtstillande. Allt medan dagen framskred greps jag av ett slags frustrerad energi och ett uppdämt behov av att GÖRA NÅGOT !!!

Att debattera, att argumentera låg inte för mig. Att demonstrera och marschera, det var så inte jag. Men någonting ville jag göra. Någonting positivt, någonting som kunde tillföra världen en smula välbehövlig positiv energi när den var så bräddfylld av frustration och oro och vrede.

Någonting som kunde sprida litet glädje.


Jag valde att ge Romanceportalen ett eget twitterkonto.

Nu kanske ni frågar er hur det skulle kunna göra någon skillnad?

Kanske mer än man vid första anblicken skulle kunna tro. Den här mannen, som dessvärre fått mer makt än en sådan person mäktar med att hantera, står för hat och fientlighet, för vrede och ett monumentalt kvinnoförakt. Romanceförfattarna i Amerika - och hela världen, för den delen - står för och tror på kärlek, medmänsklighet, feminism och lyckliga slut.

Jag vet var jag står.

Jag kan kanske inte göra någonting. Jag kan kanske inte göra någon skillnad. Jag kommer inte att marschera. Jag kommer inte att stå på barrikaderna. Men jag kan retweeta.


Vare sig Romanceportalen eller dess twitterkonto är något politiskt forum och kommer heller aldrig att bli det. Däremot kommer jag att göra vad jag kan för att sprida romancens budskap om att kvinnor kan vara starka och stridbara, att de kan lyckas med sina föresatser och uppnå sina mål - hur högtflygande de än är - och få det lyckliga slut de förtjänar.

Med en man som respekterar dem.
Som stöttar dem och tror på dem.

Med andra ord: HEA!!!


Och om ni inte vet vad det betyder, behöver ni verkligen läsa mer romance.



söndag 19 februari 2017

Nattmackor i vargtimmen

Verkligen nattmackor, har intagits vid ca 03.00 såväl natten till fredagen som natten till söndagen. Tillsammans med smärtstillande tabletter.

Japp, fotsmärtor.
Fy farao för fotsmärtor.

Visserligen är de på tillbakagång men de är ännu inte över för den här gången.

Frustrerande.


På den positiva sidan:

Romanceportalens twitterkonto går riktigt bra. 

Det är snart en månad sedan jag startade det - jag lade faktiskt upp det samma dag som Trump svors in som president. Kändes verkligen som om jag behövde göra någonting som kunde tillföra världen an aning positiv energi. Och det har gått över förväntan. Jag hade varit nöjd - jättenöjd - med femtio följare under den första månaden men har fått närmare hundrafyrtio så här långt.

Jag har lagt upp ett instagramkonto åt Romanceportalen.
Det kommer visserligen inte att ske mycket där för närvarande, min telefon  är inte smart nog. Men platsen är markerad - och en dag har väl till och med jag en smart telefon.

Jag har börjat lägga upp en Facebooksida åt Romanceportalen.
Än så länge finns det väl kanske inte så mycket att se, men det är en början. Alla som är intresserade är givetvis välkomna redan nu.

Eventuellt kommer bokbudgeten faktiskt att tillåta ett bokpaket i slutet av februari.
Det är inte helt säkert, men det ser inte lika omöjligt ut som tidigare, efter incidenten med den sönderbitna tanden i slutet av januari. Hoppas, hoppas, flera favoritförfattare har under vintern/vårvintern utkommit med nya böcker.
  


torsdag 16 februari 2017

Smärta, frustration och förtretligheter

Efter en längre tid när fötterna varit på förhållandevis gott humör och inte bråkat med mig har de nu slagit tillbaka och gjort sig påminda med krampanfall som får musklerna att låsa sig och deformeras och svälla tills en sko (en i vanlig fall bekväm, lågklackad sko) är en ren plåga.

Och det hade varit i stort sett lugnt sedan i höstas, med undantag för några dagar kring ett par halkincidenter i vintras. Men jag hade börjat hoppas att det skulle vara över.


Nå, över till mer positiva saker.
Just nu jobbar jag med att lägga upp en Facebooksida för Romanceportalen! 



onsdag 15 februari 2017

Femtitvå år ung

När man förra vintern stängde av vår hiss i en månads tid för renovering upptäckte jag omgående två - nej, egentligen tre - saker.

  1. Man har rätt skaplig utsikt från sjunde våningen - men att det sannerligen inte var det bästa stället att bo på under en hissavstängning.
     
  2. Jag var inte så ung som jag var förra gången (för ca 20 år sedan) hissen var avstängd under ett par veckor för (en smärre) renovering.
     
  3. Att det är en sak att gå sju trappor ned (och sedan upp igen) någon enstaka gång när hissen krånglat och en helt annan att göra det dagligen, vecka efter vecka - och ibland flera gånger om dagen om man inte lyckats planera runt det.

Fötterna tog stryk. Så länge jag var igång och lekte stenget/alpinist funkade det (trotts smärtor) ganska skapligt men så snart hissen var i drift igen - och allt teoretiskt borde ha varit lugnt - slog smärtorna och muskelkramperna hos överansträngda muskler och muskelfästen till på allvar.


Under hela vintern, under vårvintern och våren hade jag upprepade anfall där musklerna i fötterna krampade och låste sig, anfall som kunde vara från ett par dagar uppemot en vecka, varje gång jag trampade snett eller halkade.

När issäsongen var över trodde jag det skulle bli bättre. Jag hade bortsett från att man kunde halka lik bra på rullgrus på asfalten - och i våras tog det tid innan någon ides få bort det från trottoarer och gångvägar.

Inte ens när rullgruset blivit omhändertaget blev det någon reell bättring, vid det laget var musklerna så uppretade att det räckte att jag råkade kliva på en tröskel istället för att lyfta foten över den. Ni hör - sätta foten på en tröskel. Det räckte.


I höstas fick jag Trofast av en sjukgymnast. En helt vanlig, höjdmässigt reglerbar metallkäpp som sedan dess varit mitt stöd och en ordentlig avlastning för de överansträngda musklerna i fötterna. Trofast har sakta men säkert utvidgat min aktionsradie och sedan den, senare under hösten (efter snökanonen här över Södertörn), också fick en brodd har den varit ovärderlig i förhindrandet av minst två halkincidenter.

Så, ni hör, Trofast har väl förtjänat sitt namn.
Mitt stöd i livet.


Min aktionsradie har vidgats. I lördags gick jag utan problem från Centralen upp till PUB vid Hötorget och shoppade några välbehövliga ekologiska hudvårdsprodukter på Life (och, nej, just de här produkterna finns inte i alla Life-butiker).

På väg tillbaka till Centralen tänkte jag gå till Vete-Katten och fika med säsongens första semla så jag gick Kungsgatan ned mot Vasagatan. Vid ett övergångsställe mötte jag en en mamma med en son i kanske sex-, sjuårsåldern. Inledningsvis såg det ut som om mamman skulle passera mig till vänster och sonen till höger men i sista sekund ombestämde sig pojken och sneddade mitt framför fötterna på mig över till mammans sida.

Hon läxade upp honom för det, och det är jag glad för - barn behöver lära sig att vara uppmärksamma och försiktiga i trafiken, för såväl sin egen som andras skull. Den där manövern fick mig nästan på fall.

Men...

"Så där får du inte göra när det kommer en gammal människa med käpp!" 


Jo, då.
Tack för att du tillrättavisade din son.

Men...


Nå, inte blev det någon fika på Vete-Katten heller för den här gamla människan. Det var så knökfullt där inne att den här gamla människan - med käpp - inte vågade sig in i trängseln. Istället fortsatte Trofast och jag ned till en coffe shopp på Vasagatan. Deras morotskaka var kanske ingen semla, men den var inte så tokig den heller.


Nej, nu tänker Tant - femtiotvå år ung och och inte en dag över tjugonio själsligen - gå och anfalla diskbänken. Häpp!



fredag 10 februari 2017

Twitter och härdiga tulpaner

Fredag kväll. Innan fredagsmyset får ta över har jag två saker att rapportera.


I dag firar Romanceportalens twitterkonto tre veckor!

Det är så länge det varit aktivt och det tuffar på rätt fint, om jag får säga det själv, och har så här långt lyckats locka till sig över åttio följare. Till skillnad från när jag för snart fem år sedan startade mitt personliga twitterkonto (som jag inte riktigt visste vad jag ville med det) har jag den här gången haft en tydlig agenda. En målsättning, ett syfte. En vision som jag jobbat mot.

  • Att främja romancegenren i Sverige och sprida kunskap om hur stor den är internationellt och vilken spännvidd den har.
     
  • Att främja svensk romance och svenska romanceförfattare utomlands – mot den engelskspråkiga romancemarknaden, alltså.
     
  • Och att göra vad jag kan för att bidra till att knyta samman RomanceSverige.

Det har varit en utmaning. Det har varit tidskonsumerande och arbetskrävande att fylla flödet med bra, kvalitativt innehåll som varit bra nog att locka och vinna följare.

Och, ja, jag har haft så in i norden roligt längs vägen!


Om ni brukar hänga på Twitter och gillar romance är ni varmt välkomna att haka på och följa med på färden, för det här är bara början!



De sista, härdiga tulpanerna

Uppe på låga bokhyllan som avgränsar min skrivhörna står två vaser med de sista av mina fina tulpaner. Jag njutit av dem i nästa en hel vecka, när de var som frodigast och mest fullt utslagna hade detta jätteknippe med tulpaner expanderat så de fyllde fyra vaser. Då var det en praktfull, färgsprakande djungel där uppe på bokhyllan!

Men i går kväll började de mörklila tulpanerna fälla kronblad omkring sig och i morse var  det fler djuplila blomblad på golvet och uppe på bokhyllan än kvar på blommorna. Och under natten hade de rosa tulpanerna bestämt sig för att de hade gjort sitt. De hade visserligen kronbladen i behåll men de hade istället skrumpnat samman och slokade och såg inte särskilt morska ut.

De gula och de vita tulpanerna har dock visat sig vara härdigare så jag har kapat stjälkarna en bit och arrangerat om dem i de mindre vaserna så jag kan njuta av dem ännu några dagar. Gult och vitt - nästan litet påskkänsla fast det bara är februari.

Visst är det härligt med en dos vårglädje en februaridag?




onsdag 8 februari 2017

söndag 5 februari 2017

En explosion av tulpaner!

I fredags kväll fick jag blommor från  tjejerna på instagramkontot Romance Ever After, vilket var himla gulligt av dem och verkligen uppskattades. När jag vecklade upp omslagspappret visade det sig vara det största fång av fräscha, krispiga, bulliga tulpaner i härliga färger jag någonsin sett. Min allra största tulpanvas räckte knappt till.

Jag placerade dem på den låga bokhyllan som avgränsar min skrivhörna, där jag kan se dem och njuta av dem både när jag jobbar vid datorn och när jag kryper upp i favoritfåtöljen med en bok.

Under fredagskvällen och under gårdagen lyste detta maffiga knippe tulpaner upp vardagsrummet. I morse, när de börjat slå ut ordentligt, insåg jag att inte ens min största tulpanvas förslog längre. Det var bara att börja leta efter lämpliga vaser och diska dem och plocka isär buketten. Nu är de fördelade på tre vaser och fyller hela topplattan av bokhyllan. Som en blomstrande djungel.

Som en explosion av färger.

Jag är så glad att det blev just tulpaner, för när jag bet sönder en tand i slutet av januari försvann varje marginal för vardagslyx som ett knippe tulpaner för åtminstone vårvintern och förvåren. Ni vet, när man som allra mest längtar efter dem. Så när jag vecklad upp omslagspappret och fann ett enormt knippe tulpaner i mörkt lila, rosa, vitt och gult - oh, vilken glädje!


Jag hade tänkt att jag skulle försöka fotografera mina läckra tulpaner medan de är så här fräscha och fina, om jag kunde komma på a) hur mobilen fungerar och b) hur jag skulle kunna maila bilden till mig själv. Men det visade sig att nu är mobilen stendöd - den vill inte ens ha strömming när jag försöker servera den det. Så det blev bilden ovan istället.


Stort tack till Romance Ever After!
Den här gesten uppskattas verkligen.



fredag 3 februari 2017

Några av Romanceportalens mål

Det här är några av Romanceportalens mål:

  • att främja #romancegenren i Sverige
     
  • att hjälpa till att knyta samman den svenska romance communityn till ett gemensamt #Romancesverige
     
  • att recensera svensk och engelskspråkig romance på ett seriöst sätt och skriva seriösa #Romancerecensioner
    (om kultureliten lämnar fältet fritt får de faktiskt skylla sig själva!)
     
  • att bygga upp Sveriges mest välmatade sajt om #Romance
     
  • att efter bästa förmåga främja #SvenskRomance och sprida kunskap om vad den har att erbjuda
     
  • att efter bästa förmåga promota #SwedishRomance på Twitter
     
  • att tipsa om nya böcker av de bästsäljande romanceförafattarna på den engelskspråkiga romancemarknaden
     
  • att finna nya, spännande romanceböcker och tipsa om dem
     
  • att finna nya romanceförfattare, i början av sina karriärer, och tipsa om dem


Det är inte uteslutet att det kan komma att bli fler mål, men vi börjar så här!

En del av målen kommer initialt att hanteras främst på Romanceportalens tvitterkonto - så glöm inte bort att följa oss där om ni gillar romance och brukar hänga på Twitter!