fredag 31 mars 2017

Måluppföljning, första kvartalet

Nu är första kvartalet 2017 snart till ända så är det också dags att ställa sig frågan är hur det har gått med de mål jag satt upp för 2017?

Jag har inte tagit upp alla punkter i målsättningen för 2017 i den här kvartalsrapporten, bara de där det finns någon form av status eller aktivitet (eller funderingar) att rapportera.


Mål för mitt skrivande

Nja, så där lysande har det när allt kommer omkring nu inte gått. Jag har skrivit färdigt andra kapitlet i "glappet" mellan den nya inledningen och den gamla texten och påbörjat det tredje. Sedan tog det stopp. Tvärstopp. Jag sitter mest och glor på en blank skärm nedanför den sist skrivna meningen.

Jag har också läst igenom slutkapitlen och epilogen och filat och slipat på dem - och är så väldigt nöjd med dem att jag nästan sitter och myser.

Men så värst mycket mer har det just inte blivit. Efter det sista jag skrivit i tredje kapitlet har jag mest stirrat på en tom skärm efter det sista stycket jag skrev när jag senast var i flow. Det mesta jag lyckats pressa ur mig är ett stycke på några få rader.

Jag har inte heller lyckats skriva samman gapet på slutet, före de två sista kapitlen och epilogen. Det saknas ungefär ett och ett halvt till två och ett halvt kapitel där.



Mål för Romanceportalen/bloggen/hemsidan

Arbeta vidare med tydligare vinjetter för hemsidans/bloggens olika sektioner så besökare har klart för sig var de befinner sig.
  • Det här är nog i princip klart.

Arbeta vidare med att göra Romanceportalen till bästa stället att hänga på när det gäller romance.
  • Här återstår en hel del att göra. Och än mer att grubbla över. Men jag har rensat bort en del gadgets som vid det här laget spelat ut sin roll för att få en tydligare navigation av sajten. 

Recensera fler romanceböcker 2017 än jag lyckades recensera 2016.
  • Nja, så här långt har det ju inte gått något vidare. Det hör också till kategorin att grubbla över och hänger delvis samman med ovanstående punkt.
     
  • Jag återkommer (förhoppningsvis) till detta inom kort.

Recensera fler svenska romanceböcker.
  • Stor framgång!
    Se recensionen av Sofia Fritzsons När drömmen slår in.

    Flera svenska romance är i skrivande stund beställda/på väg.

Försöka öka bevakningen av vad som händer på den svenska romancemarknaden.
  • Stor desperation - sedan Simona Ahrnstedt lagt sin blogg på is har informationsflödet sinat. Känns som om jag sitter på en kvist längst ut på en gren i stort träd och inte har en aning om vad som sker i stammen eller de grövre grenarna innan det hänt.
  • Har dock vissa idéer.

Göra en sida för varje grad i Romanceportalens nya betygssystem och länka in recenserade (betygssatta) romanceböcker under respektive betygsgrad i betygsskalan.
  • KLART!!!



Mål på sociala medier (utöver Romanceportalen)

Återskapa min raderade blogg om ekologisk hud- och hårvård på en annan, pålitligare plattform.
  • En ny eko-blogg håller så sakta på att växa fram, den här gången här på Blogger/Blogspot. Jag gör mig ingen brådska med den, det får ta den tid tar, eftersom jag förra gången lade upp en mängd inlägg om produkter och leverantörer och sedan inte hade någonting att skriva om eftersom jag bara tipsar om produkter jag själv använder/använt.
     
  • Besök gärna ekobloggen om ni är intresserade av hud- och hårvård. Eller ekologiska produkter över lag.

Fortsätta bygga upp mitt twitterflöde som ett attraktivt flöde för alla som är intresserade av skrivande och romance.
  • Jobbar vidare med det.

Att under 2017 försöka locka ännu fler twitterföljare som är intresserade av romance samt försöka göra mitt flöde till ett av de intressantare svenska romanceflödena.
  • Det är givetvis fortfarande en ambition, men det mesta av tonvikten på romanceflödet kommer att ligga på det nya twitterkonto jag öppnat för Romanceportalen.

Att vid utgången av året ha ca 1000 twitterföljare.
  • Jag trodde initialt att jag kanske haft för höga ambitioner. Nyårsafton 2016 hade jag 750 följare, så jag skulle behöva locka 250 nya följare under året. Men det har gått långt över mina vildaste förväntningar. Antalet twitterföljare fluktuerar från dag till dag men jag har nu ca 930 följare. Måste säga att det känns närmast overkligt.
  • Därtill kommer Romanceportalen, med sina i skrivande stund 300+ följare - också det närmast ofattbart, så här litet drygt två månader sedan starten.

Försöka locka fler besökare till mina anslagstavlor om historiskt mode, antika smycken etc på Pinterest.
  • Har inte gjort mycket aktivt där, expansionen med Romanceportalens alla nya sociala mediekonton har tagit mycket tid och kraft de senaste månaderna, men det har tillkommit en och annan besökare och följare.



Mål som läsare

Läsa mer romance
  • Har inte riktigt gått så bra som jag hoppats eftersom bokbudgeten åkte på ett rejält bakslag när jag  bet sönder en tand i januari. Men nu när bokbudgeten och jag är ute på andra sidan av det smärtsamma hålet (såväl i min käke som i bokbudgeten) har jag äntligen kunnat börja beställa böcker igen.

Läsa allra minst de 25 böcker jag tecknat mig för i GoodReads Challange 2017
  • Sex böcker lästa så här långt, och har just påbörjat en sjunde, så det ser i alla fall ut att kunna gå vägen. Jag klarade de 24 tecknade böckerna i fjol, på fjolårets magra bokbudget, och därutöver ytterligare 4 böcker så det borde gå. Och i år förväntar jag ingen större skattesmäll som utplånar bokbudgeten i ett svep.

Läsa minst en bok av någon romanceförfattare jag hitintills inte läst någonting av
  • Nej, det har jag inte gjort än. Om jag inte räknar Sofia Fritzsons bok, När drömmen slår in, som jag läste vid årsskiftet. Men den påbörjade jag i december 2016 även om jag läste ut den i början januari så jag kan inte riktigt räkna den. Däremot har jag nyligen beställt en bok av en författare jag inte läst någonting av. Kommer förmodligen att ha den i min hand i början av april.

Läsa mer svensk romance
  • Har beställt Lina Forss Arvtagerskan, en svensk romance som utkom under bokbudgetabstinensen 2016 och som just kommit som pocket - vilket är precis rätt för min bokbudget i dagsläget. Och Kristina W har skickat mig sitt ex av Sofia Yméns bok, som jag förhoppningsvis också kommer att ha i min hand i början av april.

Försöka läs all nyutkommen svensk romance under 2017
  • Har inte haft möjlighet att göra det än. 
  • Och jag måste försöka få bättre koll på utgivningen av nyskriven svensk romance. Simona Ahrnstedts blogg var en sådan underbar, outsinlig källa till information om vad som hände i Romancesverige att jag känner mig inte så litet avskuren från informationsflödet nu när hon lagt den på is. Instagramkontot RomanceEverAfter är en annan utmärkt källa (det var där jag upptäckte Sofia Yméns bok) men det innebär i regel att jag får veta saker när de väl har hänt.

Läsa faktaböcker om romance
  • Ännu ett projekt jag inte kommit igång med p g a åtstramningarna i bokbudgeten. Men jag har flera böcker markerade på GoodReads, på specialhyllan med sådant som jag verkligen vill läsa under året. Jag hoppas kunna köpa den första av dessa böcker någon gång längre fram under våren (fackböcker är i regel dyrare än romance i pocket eller häftad upplaga och jag har mycket nyutkommen romance att läsa ikapp).

Fortsätta rensa bokhyllan från gamla hyllvärmare, som jag kanske älskade på 80- och 90-talet men som jag i dag inte har den ringaste lust att läsa om, och göra plats för nya för nya böcker.
  • Också ett projekt som gått sådär under första kvartalet. Alla lätta och självklara utrensningar är i princip redan gjorda. Skall dock försöka ta tag i det med förnyad energi.

Fortsätta driva engelskaprojektet, som nu är inne på sitt 17:e år, genom att läsa (minst!) en bok i månaden på engelska.
  • Projektet fortskrider i högönsklig välmåga, om man under vissa månader (februari) även räknar omläsningar av redan lästa böcker, och med god marginal.


Mål för mig, personligen

Fortsätta försöka återvinna styrkan, balansen och smidigheten i fötterna med sjukgymnastik
  • Nu är sjukgymnastiken över. Mot slutet fick jag vissa återfall av fotsmärtor, förmodligen p g a av riktigt räligt väglag, och kunde inte träna lika omfattande som jag gjorde när det gick som bäst. Jag har köpt ett träningskort för att kunna fortsätta träna upp fötterna och kommer att återuppta träningen så snart man fått bort rullgruset från gångvägar och trottoarer. Har ni någon aning om hur skitjobbigt rullgrus är när man har fotsmärtor?

Försöka få magen (jädrans sabotör) i balans så den inte lägger krokben för mitt sociala liv
  • Går nu hos en ny dietist, en som jobbar med olika former av stressade matsmältningssystem. Dietisten jag började hos i höstas rekommenderade att jag skulle försöka få in mer grönsaker och fibrer i kosten och låt oss bara konstatera att det sket sig omgående när mitt matsmältningssystem sparkade bakut  och sedan dra för ridån för det eländet. Det här fungerar bättre. Jag skall inte säga att allt är bra men jag lär mig mycket och magen känns som den är i något bättre balans. Om man inte räknar denna vecka, när den levt rövare.

Promenera mera, nu när fotsmärtorna inte är lika jobbiga
  • Nej, det har inte blivit så mycket av det som jag hade hoppats eftersom jag fick ett återfall med fotsmärtor när väglaget var som jobbigast i februari och början på mars. Och sedan har avlagringarna av tjocka lager rullgrus varit skitjobbiga - det känns som om fötterna åker åt alla håll. Hoppas nu på sopade gator!

Finna glädjeämnen i livet - och dess förtretligheter - och se till att ha roligt
  • Försöker så gott det går att ta vara på och njuta av de små sakerna i livet. Som att det just nu står ett knippe ljust lilarosa tulpaner fördelade i två vaser på min låga bokhylla och att ett Bokus-paket med två efterlängtade romance anlänt.



Det finns fler punkter än så här i min målsättning för 2017 som helhet men jag har valt att bara ta upp de där det finns någonting värt att nämna.

Jag satte också upp Ledord för mitt skrivande för 2017. Eftersom det inte skett så mycket med skrivandet, se ovan, så tror jag att återkommer till hur det utvecklat sig när det väl finns någonting att rapportera på den fronten.




tisdag 28 mars 2017

Och vad läser ni

en strålande vårdag som denna? Själv är jag mitt inne i (och litet till) i den här boken:



Så här långt verkar den riktigt bra men den är litet annorlunda, litet som en lök. Ni vet, lager på lager på lager. Och när man läst en bit och så att säga pillat av ett lager lökskal inser man att boken inte alls tar den riktning man först trodde den skulle ta.


Har ni läst någonting av Meredith Duran?




måndag 27 mars 2017

Visst blir man glad

när ett sådant här välfyllt bokpaket från Bokus anländer?


Om bloggen blir litet tyst framöver förstår ni säkert varför.





lördag 25 mars 2017

Någonting om fakta

Det här inlägget bygger på en kommentar jag lämnade för någon tid sedan hos någon bloggare som skriver - möjligen hos Kristina Westling. Det handlade om användningen av fakta och går tillbaka till en text jag läste för länge sedan (och kanske inte minns så väl och detaljerat som jag kanske tror mig göra) så jag reserverar mig också för om jag inte minns exakt.

Det handlar i alla fall om fakta, om hur man kan använda fakta i sin text. Och, nej, jag mins varken var jag läste texten eller vad den hade för titel (om den hade någon alls) eller vem som skrivit den så jag kan inte referera till den. Men kontentan var ungefär följande:
 
Man skulle börja med att identifiera de fakta man behövde för sin text.

Sedan skulle man analysera dem. Vilka var bärande för ens text? Vilka var avgörande för ens personers motivation och drivkraft? Vilka påverkade handlingen? Vilka kunde ha ett slags hävsstångseffekt för handlingen och/eller personerna?

Därefter grupperade man och rankade fakta efter vilken vikt/inflytande de hade på texten och gjorde en lista. Från den skulle man sedan gallra bort (utan att förstöra listan, så jag förmodar att man gjorde en kopia av den först) gallra bort alla som inte var absolut nödvändiga för handlingen tills man hade två (tror jag) fakta kvar som man kunde placera ut i texten på lämpliga ställen (helst om de kunde vara varandras kontrapunkter eller kontrasterande teman). Litet som monument med fasadbelysning.

Och man fick vara sträng i urvalet, det skulle vara två centrala fakta. Alternativt ett centralt fakta och ett skenfakta, någonting som skenbart såg ut att vara väsentligt för texten men vars syfte var att dölja/överskugga ett underliggande tema som sakta växer fram.

Sedan skulle man vaska fram ytterligare två till fyra (möjligen fem) fakta man ville ha med från ovan nämnda lista. Dessa skulle man diskret vävas eller flätas in i texten, helst så ”osynligt” som möjligt.

Alltså inte några upprabblande, sida efter sida utan kanske först litet i förbigående (där det föll sig naturligt) i en konversation, antytt i en miljöbeskrivning några kapitel senare, kanske ett minne eller någonting någon ser i en gammal tidning, kanske ännu en gång nämnt i förbigående. Typ inpillat litet här och var, där det i det stora hela gav ett sammanhang även om man som läsare inte såg det (eller insåg det) innan man hade alla kort på bordet.


Ett eller möjligen två av dessa insmugna fakta kunde ha en central betydelse, t ex någonting som initialt dolts av ovan nämnda skenfakta.

Om jag minns rätt var exemplet om initialt skenfakta som användes de ekonomiska och byggnadstekniska svårigheter (möjligen också byggnadslovs- och kulturminnesmässiga svårigheter, jag minns inte riktigt) vid renovering/omläggning/ombyggnad av taket på ett äldre hus.

Detta skenfakta dolde dock berättelsen verkliga fakta som visade sig vara kyrksilvret från en gammal kyrkstöld som hittades i ett okänt och oanvändbart litet utrymme som av byggnadstekniska skäl hamnat i kläm mellan murstocken, trappan och snedtaket som täckte det.

Sedan var det kyrkstölden och omständigheterna kring den - som sammanföll med den ursprungliga takläggningen - som visade sig vara berättelsens centrala fakta och rörde upp många gamla oförrätter i trakten.

Och, än en gång nej - jag vet inte om detta var ett konstruerat exempel eller om det hämtats som ett exempel från en verklig, existerande text.


Jag vet inte, det känns som om det jag försöker säga undflyr mig.
Har jag fått det att låta logiskt?
Eller förvirrar jag er bara?

Jag önskar jag mindes mera av texten, för det lilla jag minns känns såväl frustrerande ofullständigt som någonting som jag skulle vilja läsa igen.


torsdag 23 mars 2017

Böcker, böcker och bokpaket

Jag vet inte om ni läst mitt förra blogginlägg från i tisdags om boken om Sundsvallsbranden. Den, som jag ville köpa eftersom jag har en bokidé som tar sin början just där. En alldeles ljuvlig idé som jag definitivt inte borde ens sniffa på just nu.

Men eftersom mitt huvudprojekt (mastodontmanuset) står blick stilla just nu så – vad gör man?

Bättre att skriva någonting, någonstans, än att inte skriva alls är i alla fall min uppfattning.


Nå, jag beställde boken i går kväll – det gällde att passa på innan rean var över. För jag vågar definitivt inte tänka på vilket hål i bokbudgeten en inbunden faktabok skulle ha gjort. En krater förmodligen.


I den beställningen lyckades jag, i ett försök att komma ikapp med nyskriven svensk romance, också klämma in Lina Forss bok från förra året. Arvtagerskan har just kommit som pocket, vilket gjorde att den äntligen hamnade inom räckhåll för min bokbudget.


Fast nu får jag nog dra åt svångremmen i bokbudgeten igen.



På tal om bokpaket, så skulle det här ljuvliga lilla bokpaketet ha kommit i dag.



Tror någon att det gjorde det?

Näpp!
Enbart inbitna romanceläsare kan förstå besvikelsen.


Bring back my darlings to me!



Bring är alltså postleverantören, och anledningen till att "Bring back my darlings to me!" varit en återkommande inläggsrubrik i samband med försenade bokbeställningar under vintern är att deras lokala postsorteringsterminal tydligen brann i höstas och att man sedan dess arbetar med temporära arrangemang för postsortering och postutdelning medan lokalerna återställs. Beräknat leveransdatum är för närvarande att betrakta som "om du har jävligt mycket tur".




tisdag 21 mars 2017

Min tokiga hjärna

som mycket väl vet att även om det nu finns utrymme för enstaka bokpaket, men inte för några sjövilda excesser med hur många böcker som helst, har fått för sig att den absolut vill ha den här boken.


Det är ingen tillfällighet eller något morbirt (morbit? morbirdiskt?) intresse för bränder. Det är research. Jag har nämligen en bokidé som tar sin början under Sundsvallsbranden 1888 och jag behöver fakta. Händelseförlopp. Detaljer, detaljer, detaljer. Lokalfärg.

Och boken är just nu på rea.


Och det är en jättebra idé. Den har legat tyst och stilla och inte gjort mycket väsen av sig sedan jag först kom på den 2013 men nu under vårvintern har den börjat röra på sig. Sträcka på sig. Gäspa.

Inte lämnat mig någon ro.


Det är nog en av de allra bästa idéer jag haft. Jag behöver skissa på den, jag får givetvis inte sätta igång den - jag har MER än tillräckligt med projekt i luften - men jag får inte heller lämna den åt sitt öde igen så länge att jag glömmer detaljerna och komplexiteten.


Och boken är på rea - och rean lider mot sitt slut.


Oh, hjärna - du frestar mig!




söndag 19 mars 2017

Ungefär så här känns det

Mitt huvudskrivprojekt, alltså. Mastodontmanuset på typ 870 sidor.



Mitt manus har spårat ur. I tunneln. Givetvis. Det gjorde det egentligen för länge sedan men situationen är svåröverskådad, hjälpinsatserna känns otillräckliga och inte tillräckligt väl organiserade eller effektiva nog att ge resultat. Med andra ord är det inte speciellt OK just nu. 

Men i övrigt stämmer bildtexten rätt bra, eller vad säger ni? För visst går de flest textproblem att fixa med en hel del arbete, tålamod, envishet, uthållighet och inte så litet jävlar anamma?


Blogginlägget jag skrev om att jag jobbade med i går blev inte klart i dag heller. I alla fall inte på den nivå jag vill ha det. Återkommer till det i morgon. Eller någon annan dag.


För övrigt sjunger mina fina, röda tulpaner på sista versen och poppar kronblad så de nästan skrämmer mig. För visst blir man litet paff när man plötsligt hör ett märkligt litet ljud och så, i ögonvrån, ser hur det singlar iväg ett kronblad?



lördag 18 mars 2017

Skrivdagbok, 18 mars

Nej, det har just inte blivit någonting skrivet i dag heller. Bortsett från att jag petat litet i en text (givetvis en text jag inte borde ens titta åt just nu).

Men vad gör man när ens kreativa ådra lyckats buffa upp dammluckorna åt absolut galet håll men inte ens vill överväga att flöda åt det håll den borde?

Jag har i alla fall lyckats utarbeta en scen i en text som tar avstamp i Sundsvallsbranden på 1800-talet och fått till en ganska dramatisk prolog. Den här idén har legat vilande sedan jag skissade ned den 2013. Tills jag tidigare i vintras fick en sanslöst galen scen i huvudet som bara tiggde om att få bli nedtecknad.

Och när jag säger sanslöst menar jag givetvis helt och fullständigt sanslöst galen. Älskar den!


Den senaste veckan har jag utvecklat en scen jag skissade ned 2013. Den växte ut från en till tre sidor och jag lyckades verkligen mejsla fram den kvinnliga huvudpersonens perspektiv. Hon har så här långt varit någon av en doldis, även om jag haft henne ganska klar för mig i huvudet.


Men jag borde inte jobba med den här texten!

Definitivt inte.

Och definitivt inte just nu.


Men mina imaginära vänner i mitt huvudprojekt talar inte med mig just nu.



För övrigt har jag skrivit på ett jättelångt - och jätteviktigt blogginlägg. Tog faktiskt större delen av dagen, handlar om Romanceportalen. Och framtiden.

Men det måste vila och mogna över natten. Kanske längre.
Kanske - med största sannolikhet - måste jag fila litet mer på det.




tisdag 14 mars 2017

Bekännelser

I glädjen över att äntligen ha råd att köpa böcker har jag beställt ännu ett bokpaket från Bokus. Nej, inte heller den här gången kommer paketet att innehålla någon svensk romance. Jag vet att jag borde, men...

Det finns en ny Mary Balogh. Kom i höstas, medan jag gick på en finansiellt betingad bokbudget om noll kronor. Den är den första i hennes nya serie och som jag längtat efter den!

Och sedan har det varit mycket uppståndelse kring Meredith Durans senaste bok, som kom i dagarna.

Så fick det bli. Förhoppningsvis kommer det att finnas utrymme för litet svensk romance i april.



måndag 13 mars 2017

Tulpaner!

Det står ett knippe tulpaner uppe på låga bokhyllan vid kortänden av skrivbordet. Läckert glödröda. Med en antydan till gul kant. Är så lycklig över att äntligen ha råd med ett knippe tulpaner någon gång ibland igen.

Det var det hela.

God natt!



söndag 12 mars 2017

Farsta, tur och retur

I dag åkte jag Toscana Farsta tur och retur för att köpa den här boken på bokrean - innan bokrean var över, jag hade sett på Instagram att.den var inne på slutspurten.

Men Åsa Hellbergs Toscana var inte mitt enda skäl att åka till Farsta. Jag ville ha ett pepparmintste som för närvarande inte finns på ICA i Skogås. Och jag ville ha ett knippe tulpaner.

Ja, budgeten har faktiskt stabiliserat sig så pass efter den för såväl mig som för budgeten så smärtsamma tandincidenten i januari att jag skulle kunna unna mig ett knippe tulpaner.

Tulpanerna hade jag i och för sig förmodligen kunnat ha köpt i Skogås, men övriga punkter på shoppinglistan signalerade Farsta Centrum så så fick det också bli.


Om vi börjar med boken, så var den slutsåld på rean (i båda Akademibokhandlarna i Farsta). Jag var för sent ute, men jag kunde inte ge mig in i bokreyran innan jag var säker på att ekonomin vilade på en stabil grund. Från 18 januari (dagen krasch) fram till början av mars har min budgetsituation bestått av ett slags finansiell motsvarighet till att jumpa på isflak i en strid vårflod. Förbaskat skönt att äntligen ha nått stabil is och lyckats kravla sig upp på fast mark.

Åter till boken.
Toscana fanns som pocket!

En sådan är nu i min ägo och pryder sin plats i min TBR-hög. Som i dagsläget består av en säger en  bok om jag inte räknar med den historiska engelska romance jag läser just nu och är cirka en tredjedel in i.

Men jag har en TBR-hög.
Så ljuvligt.

Så långt min bokexpedition - som kanske inte gick som planerat, men från vilken jag i alla fall återvände med en segertrofé - och vidare till ICA. Hittade jag mitt favoritte?

Näpp. Glömde det, i frustrationen över att inte hitta brödet jag ville ha - man har gjort om brödavdelningen och jag var där på eftermiddagen.

Nå, tulpaner, då?

Nej, då. Glömde det, ända tills jag kom till kassan. Och jag kunde inte heller se till någon blomavdelning inom synhåll från kassan - och vid det laget började jag vara rejält trött i fötterna (Farsta Centrum är stort, ICA ligger i dess bortre ände och butiken är enorm). Men jag kom på att jag kunde köpa ett knippe i blomsterhandeln vi tunnelbanestationen, på vägen till stationen. Jippi!


Det var bara det att när jag närmade mig tunnelbanestationen öppnade sig en annan möjlighet, en jag inte räknat med. Det kom en buss. En buss med ett välbekant nummer, den buss som går från Farsta till Skogås till Handen. Jag skyndade mig att ställa mig i den kön och hann med bussen.

Handen är den ort som ligger närmast min, men eftersom hela området kring stationen är en enda stor byggarbetsplats åkte jag bara till Skogås och bytte till pendeln där. Mycket smidigare än den ganska långa promenaden mellan tunnelbanan och pendeltåget i Farsta Strand, speciellt när fötterna börjar tycka att de fått nog av travande i köpcentrum. Men det innebar ju också att jag aldrig passerade blomsterbutiken vid tunnelbanan i Farsta, så jag är såväl telös som tulpanlös.


Men jag har en bok!


Ja, det var väl det mesta om min eftermiddag Toscana - förlåt, Farsta - tur och retur.



fredag 10 mars 2017

De har kommit!

Vid halv-nio-tiden kom omsider mitt efterlängtade och flera dagar försenade bokpaket. Med de här absolut ljuvliga böckerna.



Sedan uppstod omedelbart dilemmat - hur väljer man vilken bok man skall läsa först när man har att välja mellan en sprillans ny Eloisa James och en sprillans ny Lisa Kleypas. Hur skulle ni ha valt?


För min del blev det Lisa Kleypas som sekundsnabbt vann dragkampen om denna romanceläsares intresse eftersom jag just läst hennes Devil i Winter i otålig väntan på detta försenade bokpaket.


Om bloggen skulle bli litet tyst några dagar framöver så vet ni varför.




onsdag 8 mars 2017

Ringar på vattnet

En dag som denna, internationella kvinnodagen, alltså, känns det på sin plats att uppmärksamma en kvinna som gjort någonting verkligt extraordinärt som skapat ringar på vattnet och banat väg för alla kvinnor (och för all del män, även om inga setts till ännu) som redan följt eller inom kort kommer att följa i hennes fotspår.


En kvinna.
Ett land.
En litterär genre.

Utan en kvinnas kamp i motvind för en föraktad och bespottad genre skulle romance skriven på svenska knappast existera som genre.


De senaste sju åren, sedan hennes första bok utkom, har Simona Ahrnstedt outtröttligt kämpat för att höja romance anseende och status och väcka intresse kring genren. Det har ofta varit en kamp i motvind, ett outtröttligt och veritabelt pionjärarbete mot monumentalt likgiltiga kulturredaktioner och kräsmagde kulturpersoner som hellre gått till vägs ände än skrivit en fördomsfri recension om - huga! - romance.

Under många år har svensk romance i stort sett varit synonymt med Simona Ahrnstedt men under 2016 följde en första våg författare som Sofia Fritzson, Lina Forss och pseudonymen Samantha Olofsdotter i hennes spår. Och flera är på väg 2017!


Det är en veritabel romancevåg som sveper in över Sverige. En våg, som började som ringar på vattnet med en bok (Överenskommelser) och en författare (Simona) och en dröm om att skriva just den sorts böcker hon själv ville läsa.

En våg som nu hotar att svepa in över de delar av kultureliten som fortfarande betraktar romance som någonting katten släpat in och lämna dem lika misserabla (ja, felstavningen är avsiktlig) som blöta katter. För även om ståndaktiga kulturpersoner förhållit sig kallsinniga till romance var läsarnas gensvar desto mer entusiastiskt och de (vi) har på bred front tagit genren till oss.

En våg som fört med sig en stor, seriös satsning från Bonniers sida på kvalitetsromance (där Simona Ahrnstedt ingår som rådgivare) och som tidigare också lett till HarperCollins Nordic satsat rejält på svensk romance.


När det gäller att erövra den tuffa men enormt lukrativa engelskspråkiga romancemarknaden har Simona Ahrnstedt ännu en gång gått i bräschen och skapat ringar på vattnet som första icke engelskspråkiga romanceförfattare som översatts till engelska och slagit igenom på den amerikanska romancemarknaden.


Man har länge talat om det sociala patoset i svenska deckare. Samma patos och engagemang återfinns i Simona Ahrnstedts romance och det skulle inte förvåna mig om man om något decennium eller så talar om det sociala patoset i svensk romance.

Svenska deckares framgångar under de senaste decennierna har givit upphov till begreppet "Det svenska deckarundret". Det skulle inte heller förvåna mig om nästa stora våg av svensk litteratur som sveper över världen vore "Det svenska romanceundret".


Men vilket som står (delar av) den svenska kultureliten inför den pinsamma nödvändigheten att behöva göra en pudel - och inte precis någon dvärgpudel, heller - när de måste erkänna Simona Ahrnstedts ställning som den gigant och pionjär inom svensk kultur och litteratur hon är.

För handen på hjärtat, hur många författare (vare sig manliga eller kvinnliga) har så framgångsrikt och med sådan genomslagskraft etablerat en hel genre i stort sett helt på egen hand?


Så, Simona Ahrnstedt, det här är till dig från Romanceportalen (en liten del av det Romancesverige DU skapat) och från mig (som entusiastisk romanceläsare). För din kamp för mer romance till folket och för ditt outtröttliga pionjärarbete. För dessa härliga, romantiska böcker som lyst upp vår vardag genom åren och för all inspiration du givit.

Du har skapat ringar på vattnet.


Det församlade Romancesverige 2015


och 2016





Elisabet Nielsen,
Romanceportalen
Internationella kvinnodagen, 2017



tisdag 7 mars 2017

Bring back my darlings to me!

Frustrerad på Bring igen. Det här efterlängtade bokpaketet skulle enligt deras paketsökfunktion ha levererats i dag.



Tror någon att paketet kom?

Näpp!


Bring - Bring back my darlings to me!




måndag 6 mars 2017

Så här i semmeltider

Jag blev nyligen, på tal om hembakade semlor, påmind om en incident från min barndom. Inledningsvis har jag ytterst sällan ätit hembakade semlor. Mamma försökte några gånger, men semlor var inte riktigt någonting hon briljerade med. Bullarna blev för stabbiga och stadiga i konsistensen, inte alls så där lätta och fluffiga som de skall vara.

Det kan vara vad som utlöste incidenten som gått till de nielsenska hävderna som "semmelmackorna".

Mamma hade bakat en plåt semmelbullar, varav de flesta skulle frysas in och tas fram och värmas upp under helgerna så vi skulle få semlor flera gånger. Sedan hon lämnat dem på ett galler under en bakduk gick hon in i vardagsrummet och slog sig ned i soffan med ett korsord - det var hennes favoritförströelse.

Hem kom pappa - och fråga mig inte varifrån. Det var för tidigt på dagen för att hans skulle komma hem från jobbet så jag förmodar att det var en lördag eller söndag och att han varit ute i något ärende. Pappa var begiven på nybakat bröd, i alla dess former, från surdegsbröd till kanelbullar. Allra helst medan det var riktigt ljuvligt ljummet. Det var hans svaghet.

Så han vädrade doften av nygräddat bröd och vek av in i köket. Där han lyfte på bakduken och fick syn på runda, gyllenbruna vetebullar som doftade förföriskt nybakade och var precis lagom varma. Så där smörsmältande varma som nybakat bröd är ljuvligheternas ljuvlighet att få när man kommer hem och är hungrig och kanske också litet frusen.

Så pappa tog två av dessa släta, nybakade vetebullar och klöv dem. Bredde smör på dem. Gjorde sig två goda mackor med ost och salami. Tror han måste ha hällt upp ett glas öl också.

Han åt det mesta av den första mackan stående vid köksbänken - han var definitivt hungrig!
Sedan tyckte han väl att han skulle vara sällskaplig så han lade den kvarvarande mackan jämte vad som återstod av den första och promenerade in i vardagsrummet och slog sig ned i sin favoritfåtölj.

Mamma var försjunken i sitt korsord så jag tror inte hon insåg vad han gjort innan han begick misstaget att säga: "Det var gott bröd du bakat men är det inte aningen sött?"

Mamma såg upp från sitt korsord och såg en nygräddad bullbit försvinna in i hans gap. Sedan såg hon den andra ost och salamimackan på assietten och polletten föll ned.

"VAD HAR DU GJORT!!!" 


Inte ens de fullt hörbara versalerna varnade pappa för han svarade, fullständigt aningslöst, att han gjort sig ett par mackor - jag tror till och med han var oförsiktig nog att säga "goda mackor", vilket definitivt inte gjorde hans sak bättre.

Därefter upplystes han i otvetydiga och föga försonliga ordalag om vad han gjort och lämpligheten (läs olämpligheten) i vad han gjort samt vad mamma ansåg om hans tilltag, hans omdöme och hans skandalöst svaga karaktär när det gällde att kunna motstå nybakat bröd.


Numera är ju trenden att konditorerna skall komma på nya variationer på semlor varje år. Ju mer exotisk desto bättre. Så låt mig bidra med en Nielsensk klassiker (som under många år närmast var liktydig med en svordom i vårt hushåll):

Semmelmacka


Semmelmacka serveras med fördel ljummen, med smör som smälter in i brödet och toppad med ost och salami under "locket". För den som så önskar, är en kall öl ett lämpligt tillbehör om man skall tro pappa.

För han tog utskällningen med ro, pappa, och åt med god aptit också sin andra semmelmacka.


Romancenytt!

Tidigare i dag såg jag på Instagram att Heléne Holmström (en femtedel av romancekontot RomanceEverAfter på Instagram) kommer ut med en bok i sommar på Storytel.

Det är en paranormal romance/nordisk fantasy som utspelar sig i Upplands skogar om hämnd och omöjlig kärlek där vittror och väsensjägare är indragna i en mångårig kamp.

Visst låter det spännande?


Det här var goda nyheter. Grattis Heléne och alla romance & fantasyläsare!!




Diskbänksrealism enligt Elisabet





lördag 4 mars 2017

Skrivdagbok, 4 mars

Jag har haft vissa framgångar i slutet av texten, i sista och näst sista kapitlen av texten samt i epilogen, under de senaste veckorna. Likaledes har jag varit nöjd med de fyra sista kapitlen av sammanhängande, färdigskriven text. De håller måttet. Håller den standard jag förväntar mig av dem.

Under den senaste veckan har jag jobbat en del i början av texten, speciellt i andra kapitlet, och vässat och slipat och trimmat - finliret, ni vet - och det har artat sig riktigt, riktigt bra. Så nöjd.

Sedan kommer jag till tredje kapitlet.

Det är (tillsammans med andra kapitlet) ett av ca fyra till fem kapitel som skall in mellan prologen och resten av texten.

Prologen är den första scenen i det forna första kapitlet och dagens första kapitel är den forna prologen (omstuvningen gav en bättre dramaturgi) och resten av det forna första kapitlet kommer att bli kapitel fem eller sex.

Första kapitlet (den forna prologen) sitter som det skall. Andra kapitlet (nyskriven text) artar sig riktigt bra. Tredje kapitlet består så här långt av tre sidor (ca hälften av den första scenen i kapitlet) och så långt är jag nöjd.

Det är bara det att när jag läst ut sista meningen, sitter jag där och stirrar på skärmen och har inte den blekaste om vad som händer därnäst.

Och det är lika dant, varje gång jag kommer dit.
Varje dag. Varje, jävla, dag.


Bara en räcka frågetecken och inga svar.
"Vad händer nu?"
"Vart tar jag vägen härifrån?" 
"Hur löser jag det här?"
"Och huuur fasen kommer jag dit jag vill komma, om det här skall vara trovärdigt?"


Gah!!!

Frustrerad författare. Uppenbarligen kommer jag att få tampas med tredje kapitlet ett tag framöver, för hjärnan är lika blank som skärmen under den senaste meningen - och, nej, det är inget som helst fel på den meningen.


Tror ni möjligen en semla kan hjälpa?



onsdag 1 mars 2017

Romancenytt!

I går hade en romancesajt som heter Heroes and Heartbreakers en Cover reveal. D v s de presenterade omslagen för ett par kommande böcker. En av böckerna var Simona Ahrnstedts Falling (d v s En enda hemlighet, i den amerikanska utgåvan).

Så himla läckert!

Ni kan se det här.


Boken kommer ut i sommar.