Svensk romance



Svensk romance har under några få år genomgått en transformering utan motstycke. Romance - skriven på svenska, ej översatt från engelska (eller något annat språk) har gått från att 2009 ha varit totalt obefintlig till att nu (2016) ha minst fyra aktiva svenska romanceförfattare som alla kom ut med nyskriven, svensk romance under året.

 .

Vilka är då dessa författare?

Samanta Olofsdotter skriver en historisk romance (utgiven av Harlequin) om kärlek mellan kvinnor i Kärlek på öppet hav. Bakom pseudonymen Samanta Olofsdotter döljer sig en etablerad svensk författare, som enligt uppgift skrivit flera böcker under annat namn.

Lina Forss, en svensk författare med flera böcker bakom sig, debuterade i år också som romanceförfattare med Arvtagerskan. Också hennes bok är utgiven av Harlequin.

Sofia Fritzson, som tidigare skrivit erotiska noveller och romantisk fantasy, debuterade också hon som romanceförfattare med När drömmen slår in (också hon hos Harlequin). Jag har följt Sofias blogg (numera nedlagd/lagd på is) under några år.

Och slutligen utkom den efterlängtade tredje och avslutande delen i Simona Ahrnstedts contemporary romance serie, En enda risk (utgiven av Forum).


Att det alls finns en svensk romancegenre att tala om i dag är närmast fullständigt Simona Ahrnstedts förtjänst.



Märkesår för svensk romance

Om vi ser till 2016 som helhet är det ett märkesår för svensk romance, på samma sätt som 2010 var (när Simona Ahrnstedts Överenskommelser, som första romance skriven på svenska, utkom).

Under många år därefter dominerade Simona Ahrnstedt fullständigt svensk romance - hon inte bara stred för genren i ett veritabelt folkbildningsprojekt, hennes namn blev synonymt med svensk romance. Under sensommaren kom hennes senaste bok, En enda risk.

2016 blev inte bara året när Simona Ahrnstedt, som första svenska romanceförfattare översatt till engelska bröt sig in på den engelskspråkiga romancemarknaden (hur stort som helst!), det blev också året när svensk romance som helhet växte på bredden.


2016 var också året när Romancepodden började sända, instagramkontot Romance Ever After grundades av fem svenska kvinnor som älskar romance och nu kan man verkligen, med fog, tala om det svenska romanceundret!

2016 har också varit året när media verkligen börjat - ah, det finns alltjämt vissa mörka (och skrattretande) fläckar som romanceläsare förbigår med halvt hysteriska finissanfall (alternativt respektlösa asgarv) över diverse inkoftade kulturmuppars gallspyende utbrott mot en genre som retar dem till vanvett - ta romance på allvar.


Har jag missat någonting som borde ha nämnts här?
Ber om ursäkt i så fall.


Någonting som jag nu verkligen ser fram emot är att se denna romancevåg skölja in över en skara kräsmagade kulturmän (kvarlevor från ett förgånget årtusende) med sunkig kvinnosyn och litterär moralpanik, som kommer att gå:

"Neeej! Inte mera jäkla romance!"



Svensk romance historiskt sett

Före 2010 var romance här i Sverige en smal nisch som länge mest bestod av enstaka, översatta engelska titlar, Harlequin-böcker och andra lättsmälta pocketböcker om kärlek och romantik i strömlinjeformad massupplaga samt följetonger (varav många av Barbara Cartland) i veckotidningar.

Längre tillbaka, på 40-, 50- och -60-talet skrev Margit Söderholm kärleksromaner,  romantiska släktkrönikor och herrgårdsromaner. Ytterligare några få författare rörde sig kanske i ungefär samma sfär av kärleksromaner och romantiska släktkrönikor, men därutöver var det ekande tomt på inhemsk romance.

Behöver jag tillägga att det var en genre som generellt sågs över axeln av litteraturkritiker, kulturelit och litterärt etablissemang? Oavsett hur populär den än var hos läsarna.

Men så, 2010, kom Simona Ahrnsteds Överenskommelser - och sedan dess är ingenting sig riktigt likt i Romance Sverige.


Pionjären Simona Ahrnstedt och det ökande intresset för romance

På några få år - och med sex böcker - har Simona Ahrnstedt ritat om romancens världskarta och med glödande och smittsam entusiasm arbetat för öka intresset för romance och höja dess status här i Sverige. Inte det enklaste i deckarundrets, arbetarlitteraturens och kokböckernas Sverige men denna outtröttliga kvinna har uträttat ett veritabelt pionjärarbete och förtjänar mer än väl titeln Sveriges Romancedrottning.

Simona Ahrnstedt håller populära kurser i att skriva romance, bland annat på Medborgarskolan - men också i form av skrivhelger, skrivresor och skrivretreats i samarbete med veckotidningar. Hon föreläser även om romance på bibliotek och olika författardagar och bokmässor.

Simonas tre första romaner – de historiska, romantiska romanerna Överenskommelser, Betvingade och De skandalösa där ett fiktivt slott i Mälardalen (Slottet Wadenstierna) utgör den sammanhållande tråden i trilogin är utgivna hos Damm förlag (Massolit, numera) och har översatts till flera språk.

I sin historiska trilogi väver Simona samman medeltid med stormaktstiden och 1880-talets industrialism, om än i en något oväntad ordning, till en färgstark gobeläng. En gemensam nämnare är att de manliga huvudpersonerna äger Slottet Wadenstierna. Simona leker med perspektiv och resonanser - böckerna interagerar med varandra när porträtt och böcker och andra föremål flyter upp till ytan och skapar beröringspunkter mellan tre olika kärlekspar i tre vitt skiftande tidevarv.

Simonas outtröttliga pionjärarbete för att väcka intresset för romancegenren börjar ge resultat. Det finns nu en växande romance community i Sverige, som växer litet som ringarna kring vattnet. Romanceläsare Sverige runt kommer ut ur garderoben – förlåt, ur boudoiren, skall det givetvis vara – och ger en nedlåtande och fullständigt oförstående kulturelit fingret.

Och nu börjar också flera nya romanceförfattare dyka upp i hennes kölvatten och pröva sina vingar och bidra till att bredda svensk romance.

Men det är tveklöst att det är Simona Ahrnstedt som leder det svenska romanceundrets segertåg över världen. Hennes contemporary romance serie, som översatts till många språk, har nu också översatts till engelska och sålts till USA - världens största romancemarknad - där konkurrensen är knivskarp.


Kultureliten och det ökande intresset för romancegenren

Svensk romance är ute på ett veritabelt segertåg - jag drar mig inte för att dubba det till "Det Svenska Romanceundret" - och många kulturredaktioner och mediala kulturpersoner förbigår detta med surmulen tystnad. Möjligtvis bruten av enstaka nedlåtande och avfärdande utbrott av litterärt moralpaniskt gallspyende - företrädesvis, men inte uteslutande, från kulturmän med manschauvinistisk kvinnosyn.

Vilket är ganska symptomatiskt för hur styvmoderligt romancegenren alltjämt behandlas av den svenska kultureliten. Det är bara att konstatera att diverse kulturpersonligheter börjar riskera att bli betraktade som lätt otidsenliga - och inte så litet mossiga.


Men låt oss inte dra hela kultureliten över en kam, med ledning av en handfull surmagade kulturmuppars indignerade utbrott över romancegenren i allmänhet och dess författare (och i förlängningen också läsare) i synnerhet. Eller illa pålästa journalister med förutfattade meningar. För också här, i detta kompakta kulturmörker, har det börjat glimma till när det dyker upp enstaka artiklar och intervjuer där romancegenren - och dess läsare och författare - börjar tas på allvar och behandlas med respekt.


När Simona nu tar steget in på den engelskspråkiga romancemarknaden är det hur stort som helst. Sveriges litteraturkritiker, kulturelit och litterära etablissemang vet kanske (ännu) inte vad som är på gång.

Sveriges romanceläsare vet det däremot - och vi håller andan.



Simona Ahrnstedts genombrott på den engelskspråkiga romancemarknaden har varit milt sagt framgångsrik.All in hamnade högst upp på Booklist ONLINEs Top 10 Romance Debuts: 2016.



"...the 10 best fresh voices in romance"



och en av dessa röster är svensk!




OBS!
Den här sidan är fortfarande under uppbyggnad!








http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/blog-page.html




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar