En sån som hon

Än skulle det dröja innan racerbåtarna kom så här långt. Han panorerade med kameran över fjärden, fick några fina bilder på folket på klipporna, av publikbåtarna och marinan på andra sidan fjärden. Han zoomade in här och var.

En familj som hade picknick ombord på en oskön men stadig motorbåt. En blond tjej som solbadade på klipporna på andra sidan fjärden. Ung, han undrade vad hennes föräldrar skulle säga om de kollade på sporten och fick se hennes bara bröst på TV. Bra bild, hur som helst. Han trodde att den skulle kunna klippas in i referatet. Skulle sälja bra utomlands, som nån sorts bildbevis på att den svenska synden alltjämt var vid god hälsa.

Ett par unga killar i avklippta jeans surrade runt i motorstark gummibåt. Ah, det var väl några år sedan han var så ung. Om han någonsin varit det. Några tanter i solstolar på en brygga. Svarta solglasögon, massor av blonda slingor och alldeles för tygsnåla bikinis. Hette det bikinis i plural? Skit samma. Pepparkaksbruna, trodde väl att hudcancer inte kunde drabba dem.

På en brygga i marinan höll en familj på att lasta ombord sitt pick och pack på en gammal mahognybåt. Det inkluderade två barn i flytväst, en hund i sin variant av flytväst, en vinröd babylift och gubbe med käpp. Blev också en bra sekvens. Båtlivets avigsidor.

Långt borta sattes spinnakern på en smäcker, gul segelbåt. Ah, henne skulle det vara ett nöje att filma. Synd att man aldrig fick sådana uppdrag.

Att se världen genom kameran var en lek, ett nöje när han inte var i sändning. Han hade en bra placering. Ja, inte starten eller mållinjen förstås. De platserna kunde man titta i stjärnorna efter, de var vikta för tungviktarna. Och de nya förmågorna nafsade honom ständigt i hasorna. Snacka om taskigt läge.

Han fortsatte att panorera, zooma in, leka med kameran. Hur hon hamnade i hans sökare visste han inte riktigt. Plötsligt var hon bara där. Hennes elegans gjorde honom mållös, hennes former gjorde honom andlös. Det fanns fulländning. På något vis hade den hamnat i hans sökare.

Kameralinsen drack hennes skönhet. Den uppfattade elegansen, gracen, balansen. Registrerade lättheten i rörelserna. Skapade en bild, en insikt, som träffade honom i hjärnbarken och satte igång alla larmklockor. Hon var i en klass fullständigt för sig själv, en fullfjädrad fresterska och förförerska. Hon bjöd ut sig åt honom. Lockade honom.

En sån som han skulle aldrig ha råd med en sån som hon. Förnuftets röst, begäret tystade den. Det fanns skönhet som stal förnuft. Han ville ha. Han ville äga.

Hon var perfekt. Perfekt i varenda, jävla detalj. Inte den minsta skavank, inte minsta skönhetsfläck som kunde dämpa begäret. Han ville inget hellre än att känna henne under sig. Han visste hur hon skulle kännas, solvarm och ändå sval, och han visste exakt hur hon skulle röra sig under honom. Hur hon skulle häva sig upp i mjuka, rytmiska…

"Henke! För helvete - du ska i sändning! Nu!"

Fan och hans farmor!

Han slet kameran från fresterskan och kom runt just i tid för att fånga de första racerbåtarna när de rusade runt udden. Han följde dem med kameran medan de rusade in mot bojen och rundade den. Han följde ledarbåtarna ut mot havet igen och hann ändå filma eftersläntrarna när de rundade bojen.

När de var borta, när nästa kameraman övertog sändningen, fick han en kommentar från Janne i studion:

"För fasen, Henke! Jag trodde du skulle sumpa det, men det blev jäkligt effektfullt med den där snabba panoreringen och så få båtarna i bild just när de kom runt udden. Iskallt!"

"Mm, man har väl varit med några gånger."

"Det börjar märkas. Du kan börja räkna med bättre placeringar efter det här. Hamburger Bärs strulade till starten. Inte ens Albylen kan försvara honom den här gången."

Ah, så var man plötsligt en av tungviktarna. Inte illa, han hade trott att han skulle få skäppan full.

Fast, det var väl bäst att inte fira i förskott. Albylen var hal, både han och Hamburger Bärs tillhörde det gamla gardet. De höll varandra om ryggen.



Efteråt sökte han efter henne. Helt säker på var hon varit, det var han inte. Han hade lekt med kameran, panorerat, zoomat in… Där var bryggan. Där var udden. Och där, där borde hon vara.

Hon var inte där.

Den skimrande vita, linjerena motorbåten hade hunnit försvinna bakom udden medan han filmade racerloppet.

Hon var en skimrande, omöjlig, fulländad dröm i miljonklassen. Hon andades fart och lyx och elegans, och hon var totalt utom räckhåll för honom.

Ändå ville han ingenting hellre än äga henne.