torsdag 21 september 2017

Visst finns det svensk paranormal romance!

Det är inte helt enkelt att överblicka den svenska romancemarknade nu när den tar fart på allvar, men vid sidan av contemporary romance och historisk romance finns också ett par författare som skriver paranormal romance.

Den ena är Sara Dalengren med sin serie om Flocken. 



Den andra är Heléne Holmström vars bok, De Själlösa, finns som ljudbok och e-bok på Storytel.



Kanske finns det flera som skriver paranormal romance,
men det vet jag inte i skrivande stund.



Svensk roamce växer så det knakar!
Visst är det härligt?





onsdag 20 september 2017

För första gången på över en vecka

orkar jag koncentrera mig tillräckligt för läsa igen. Det är så jäkla otroligt underbart att det inte är klokt!

För att fira det har jag nu satt tänderna i min fina, nya bok. Än så länge är jag bara ett par kapitel in men den är alldeles ljuvlig.


Vad läser ni i dag?




En sak som kommer att försvinna

Ibland blir det inte som man tänkt sig, även om det verkade logiskt och förnuftigt när det begav sig. Som tur är, är jag inte så stockkonservativ att jag inte kan ändra mig.


När jag utformade betygssystemet för romancerecensionerna delade jag upp böckerna jag avsåg att recensera i kategorierna Romance och Övrigt - vilket kunde vara t ex feelgood, faktaböcker, historiska romaner som inte var direkt romance och dylikt. För den senare kategorin skapade jag också denna speciella logga.




Av olika skäl har det hitintills inte blivit av att recensera någonting annat än romance och i och med att jag nu infört den inledande faktarutan i recensionen har denna uppdelning i olika kategorier kommit att kännas irrelevant eftersom jag helt enkelt kan ange vilket slags bok jag recenserar i faktarutan. Därför kommer jag att skrota den alternativa recensionskategorin och den här loggan kommer inom kort att försvinna från betygssidorna så att dessa blir stilrenare och lättare att överblicka.


Och så var det med det.



 

tisdag 19 september 2017

Bra artikel om romance

The Washington Post publicerade en bra artikel om romance och romancegenren i augusti. Den är intressant och läsvärd och jag delar den nu här så ni kan ta del av den.

Stop dissing romance novels already





Skrivdagbok, 19 september

För första gången sedan jag insjuknade, för mer än en vecka sedan, har jag äntligen orkat fokusera tillräckligt för att skriva litet i mitt huvudskrivprojekt.

Sedan i går kväll har det blivit nästan fyra och en halv sida ny text. Stommen av den skrev jag i går kväll, och den består. Nu under morgontimmarna, sedan jag vaknat före gryningen, har jag byggt ut texten och mejslat fram den. Tydliggjort den bättre. Lagt till stycken. Flyttat runt meningar. Skrivit om dem. Slipat på språket.

Och jag är rätt nöjd med den här texten.
I alla fall för stunden.


Och det är så skönt att äntligen vara tillbaka i huvudprojektet. Att äntligen orka ta sig an denna enorma textmassa och känna att jag klarar att hålla alla trådar i huvudet medan jag försöker pussla samman dem i texten.




måndag 18 september 2017

Det där med den första kyssen

Christina Schiller tipsade om en bra artikel om att skriva scenen med den första kyssen i sitt romancemanus, en artikel jag nu i min tur vill tipsa om. Klart läsvärd och mycket informativ.

How to Write A Heart-Stopping Kissing Scene


Och jag inser att jag nog får gå igenom de olika första-kyssen-scenerna i mina olika manus. Det är möjligt att kanske inte alla håller måttet. Jennies och Carl Johans kanske gör det. Men jag är inte lika säker på Wilhelms och Katarinas, möjligen är den för pratig - och för reflekterande.





Nej, det är inte bara kvinnor som skriver romance!

Visste ni att bakom vissa pseudonymer döljer sig manliga författare? Ofta för att ett kvinnligt författarnamn faktiskt säljer bättre och anses mer förtroendeingivande.

The Secret Lives of Male Romance Novelists


Själv har jag läst allt av Madeleine Brent - och älskat böckerna! Det var först efter att jag läst den sista boken som jag fick reda på att det var en pseudonym.Och bakom den pseudonymen dolde sig ingen mindre än Peter O'Donnell, serieskaparen som skapade Modesty Blaise.


Om ni aldrig läst någonting av Madeleine Brent så är det dagens tips.




söndag 17 september 2017

Förra söndagen, på Görvälns Slott

Det här inlägget har jag längtat efter att sätta mig ned och orka skriva men veckan som gått har varit kämpig och orken och energin har under större delen av den saknats mig.



Förra söndagen samlades vi, delar av romancesverige, på Görvälns Slott för att fira Simona Ahrnstedts 50-års dag med Afternoon Tea på slottet. Det var hennes förlag som bjöd in för att fira henne - och vilken fantastisk upplevelse det blev!

Det var helt enkelt närmast sanslöst magiskt. Det blir så, när femtio kvinnor och en man samlas för att prata romance och hylla Sveriges Romancedrottning.

Dagen bjöd på fint väder och Görvelns Slott hade dukat upp ett fantastiskt tebord med allehanda godsaker, från snittar via goda bakverk till frukt. Det blev tal, det blev samtal och många skratt. Och vilken stämning!

Fina Simona Ahrnstedt och jag

Jag tror att alla som hade förmånen att få vara där kommer att bära med sig den här upplevelsen länge. Den visar inte bara hur uppskattad Simona är, för sitt författarskap och sin folkbildningsgärning för romancegenren, utan också vilket uppdämt behov det finns hos svenska romanceläsare efter att få träffa likasinnade och diskutera romance utan att bli förminskade av någon stroppig kulturelit.

Simona talade om sin nya bok och om arbetet med Lovereads, ett imprint till Forum, som kommer att ge ut romance. Simona är expertrådgivare där, och hon kommer att få handplocka vissa böcker varje år!


Själv satt jag tillsammans med några av kvinnorna som tillsammans med Simona utgör instagramkontot Romance Ever After och självklart blev det mycket prat om romance.

Sedan träffade jag också Kristina Westling


All heder åt Simonas förlag, som gjorde detta möjligt.
Och än en gång stort grattis till Simona!








Skrivdagbok, 17 september

Det här har av hälsoskäl inte varit någon produktiv vecka när det gäller mitt huvudskrivprojekt. Däremot har jag under större delen av sjukveckan varit inne i mitt historiska/paranormala projekt och skrivit litet ny text i befintliga kapitel.

Främst har det gällt att boosta de paranormala inslagen och göra dem kraftfullare, tydligare och bättre dramaturgiskt förankrade. Jag skrev om inledningen till första kapitlet, för att bättre framhäva den kvinnliga huvudpersonens förmågor redan från starten. Tror att dramaturgin därigenom blivit bättre.

Jag har också lagt till några scener som förstärker det paranormala temat, som förstärker de redan befintliga scenerna och tydliggör olika personers karaktärer och värdegrunder och deras motiv för hur de väljer att agera. Eller hur de agerar instinktivt.

Det har också blivit en del allmänt filande och putsande på texten. Den har nog vunnit på det. Tror jag. Jag är just nu litet dum i huvudet på grund av sömnbrist. Även om jag i natt lyckades sova runt sex timmar så har det inte helt kunnat väga upp underskottet i sömnbalansen från de senaste dygnen.


Slutsats:
Även om man är sänkt av sjukdom som person och helst vill yla mot taket, betyder det inte nödvändigtvis att man är sänkt som författare. Ge aldrig upp - och vid sjukdom är det bra att hålla tankarna sysselsatta med någonting annat.




lördag 16 september 2017

Just nu

Uppriktigt, jag vet inte hur mycket mer jag orkar. Systemet är igenbeckat, knappt någonting kommer ut och jag sitter på damernas och ylar ungefär var tjugonde minut. Det gör ont. Att producera.

Får väl se det som en ljusning att jag nu producerar någonting överhuvudtaget, det var flera dagar när allt var fullständigt igenbeckat.

Sömnbristen är också ett problem. Det går inte att sova om man måste ränna på damernas ungefär en gång i kvarten. Och ylar. Huset kommer snart att få rykte om sig att vara hemsökt.

Tror jag sammanlagt lyckat stjäla mig till två timmars sömn i natt. När matsmältningssystemet är i obalans, är livet i obalans.



Kan inte koncentrera mig tillräckligt för att läsa. Har inte orkat fokusera på mitt huvudskrivprojekt men har dock lyckats jobba litet med texten till mitt paranormala/historiska sidoprojekt.




fredag 15 september 2017

Romancenytt för hösten

I dag släpps Sofia Fritzsons nya romance, När äventyret väntar!

Wohoo och grattis till Sofia!


I september kommer också Åsa Hellbergs tredje del i sviten om Sonja och hennes väninnor, Sonjas andra chans. Åsa skriver inte romance, det här är en romantisk feelgood, men jag tror att den ändå har god chans att falla även inbitna romanceläsare i smaken.



Och i oktober kommer - äntligen! - Simona Ahrnstedts nya, fristående romance Allt eller inget.





Sedan är också Christina Schiller på gång med sin andra bok, Brutna små regler. Någon gång under hösten, tror jag - jag kan inte för ögonblicket inte hitta någon uppgift om releasedatum.

Också någon gång senare i höst kommer även Lina Forss med en ny bok.

På gång är även Veronica Almer, men inte heller där känner jag till något releasedatum.


Så vi har verkligen en romancehöst att se fram emot, eller vad säger ni?
Och det kommer att finnas någonting för alla smaker.




Sedan läste jag också att det kommer en ny historisk romance av Lisa Kleypas i februari, dags att börja planera 2018 års romanceläsning. Här kan man läsa mer om den boken och se omslaget.




Förbättring? Det vete katten

När matsmältningssystemet är i olag, är hela systemet i olag. Och när hela systemet är i olag, är dessvärre också sömnen i olag. Sömnbristen börjar bli påtaglig, det är som om jag får stjäla mig till ett par timmars sömn litet här och var när det råkar vara en lugn stund. Och det är inte tillräckligt.

Är så jä*** trött.

I går kväll somnade jag nästan över tangentbordet. Inte för jag hade mycket för det, när magen är i olag blir det ett jäkla springande på damernas. Jag har inte orkat fokusera tillräckligt för att skriva en påbörjad romancerecension. Inte heller har jag kunnat fokusera tillräckligt för att läsa en ny, spännande bok som också skall recenseras.

Och jag har inte orkat jobba på mitt huvudskrivprojekt. Däremot har jag varit inne i mitt paranormala/historiska projekt och skrivit litet ny text i befintliga kapitel. Främst har det gällt att boosta de paranormala inslagen och göra dem kraftfullare, tydligare och bättre dramaturgiskt förankrade.




onsdag 13 september 2017

Ingen märkbar förbättring...

...så ett stycke matsmältningssystem önskas reklameras. Slutstationen för avfallshanteringen är kaputt. I olag. Ur funktion. "Skit också" känns som ett i sammanhanget ytterst relevant uttryck.




tisdag 12 september 2017

Just nu

Jag hade tänkt skriva ett längre och roligare inlägg om någonting betydligt trevligare i går men -

Det är som det är.

Det har inte varit något roligt dygn. När magen beckar samman, beckar hela systemet samman. Jag har inte orkat koncentrera mig tillräckligt för att skriva, knappt ens för att läsa. Allt jag gör är att vagga runt i lägenheten som en värpsjuk höna, slösurfa, titta på repriser och försöka uppbåda tillräckligt med aptit för att få i sig någonting. För i det här läget står mat långt ned på prioriteringslistan.

Bokrecensionen jag hållit på att jobba på sedan slutet av förra veckan har jag fått skjuta på framtiden. Den nya, härliga boken jag skulle börja läsa ligger där på bordet och ser frestande ut. Och boken jag fick lägga åt sidan när jag hade knäsmärtor i somras och inte heller kunde koncentrera mig på att läsa - den som jag trodde att jag nu, när de smärtorna gett med sig, skulle kunna ta upp igen - ah, den får vänta ännu en tid.


Nej, det har varit ett jäkligt dygn. Det är inte utan att jag vill reklamera det här matsmältningssystemet, från dess början till dess slut. Det är inte utan att det har vissa brister i funktionaliteten.





lördag 9 september 2017

I morgon

Trodde inte att det skulle bli möjligt...
...men ibland händer det mirakel en grå och regnig måndag.

I morgon blir det Afternoon Tea på Görvelns Slott
för att fira vår fantastiska Simona Ahrnstedt!





onsdag 6 september 2017

Romancenytt - Lovereads

I dag presenterade Bonniers att Forums nya romance-imprint får namnet Lovereads. Colleen Hoover blir första författare som översätts till svenska, hennes bok - som har den fantastiska titeln Förbannade kärlek - kommer ut på svenska våren 2018.


Att det nu finns ett svenskt förlag dedicerat att översätta och ge ut engelskspråkig romance på svenska (och så småningom också svensk romance) är ett klart bevis på att det svenska romanceundret, som inleddes 2010 med Simona Ahrnstedts första historiska romance, nu bildat en ostoppbar romancevåg.


Kan bara säga en sak:
Wohoo!!! 




  

Den vinnande romancenovellen

Här om kvällen lyckades jag äntligen såväl komma ihåg som ta mig tid att följa en länk från instagramkontot Romance Ever After och läste den vinnande novellen i Stockholm Direkts novelltävling och intervjun med författaren, Elvira Berg Ashby.

Riktigt bra, litet spännande och med en udda tvist.

Stort grattis till Elvira Berg Ashby.






tisdag 5 september 2017

Två hösttecken

Det är den där tiden på året när man vill hålla fast vid sommaren - särskilt som sommaren inte alla gånger varit särskilt somrig - men börjar inse att den nog ändå håller på att slinka en ur händerna. Eller i alla fall att vissa tecken tyder på det.

  1. Poff! Poff! Poff! konserten har inletts. Ni vet, när allt längre och mörkare kvällar gör att man måste ha lamporna tända allt längre - och de svarar med att plötsligt, den ena efter den andra, säga Poff! Poff! Poff! när man försöker tända dem och lämnar en stående i mörkret.
     
  2. I förrgår kväll hörde jag för första gången det där distinkta höstsuset i vinden. Det där litet frasiga ljudet när vinden blåser genom trädkronor vars löv som inte längre är somrigt frodiga utan börjar bli litet torrare och prassligare. Det är något visst när man hör det där ljudet för första gången för säsongen. Som om man blir medveten om att året passerat en gräns och även om det kanske kommer varmare dagar, så är årstidsväxlingen här.

Säkra hösttecken, bådadera. Nätterna är kallare också, jag överväger att lägga till ännu en filt i min vinterkokong. Det är dags att inse att man måste uppdatera terminologin. Det är höst.

Och den där sena sommarförkylningen, var nog egentligen en tidig höstförkylning.




måndag 4 september 2017

Tessa Dare – A Night to Surrender



Kategori: Historisk romance
Titel: A Night to Surrender
Ingår i: Spindle Cove series, 1:a boken
Författare: Tessa Dare,
amerikansk
romanceförfattare

Klass: Engelsk romance
Språk: Engelska 
Utgivningsår: 2012
Epok: Regency, (1810-tal)


Tessa Dare är en New York Times bästsäljande romanceförfattare som skriver varma, roliga och stundtals en smula galna böcker. Hon har en stundtals halvt genial förmåga att variera teman och spinna originella, gripande, romantiska historier kring sympatiska – men motspänstiga – huvudpersoner.

A Night to Surrender, den första boken i Tessa Dares älskade Spindle Cove serie, är inget undantag.

Här får man följa med på en halsbrytande resa när Victor ”Bram” Bramwell, nybliven Earl of Rycliff, försöker bilda en milis för att försvara kusten kring den lilla badorten Spindle Cove och Susanna Finch, dotter till en lokal godsägare och ett slags skyddspatronessa och inofficiell värdinna för Spindle Cove gör allt i sin makt för att stoppa honom. Många skratt och några tårar kan i det närmaste garanteras när de brakar samman.



A Night to Surrender
(Baksidestext)

Welcome to Spindle Cove…


Spindle Cove is the destination of choice for certain types of well-bred young ladies: the painfully shy, young wives disenchanted with matrimony, and young girls too enchanted with the wrong men. It’s a haven for those who live there.

Victor Bramwell, the new Earl of Rycliff, knows he doesn’t belong here. So far as he can tell, there’s nothing in this village but spinsters and sheep. But he has orders to gather a militia. It’s a simple mission, made complicated by the spirited, exquisite Susanna Finch–a woman who is determined to save her ladies refuge from the invasion of Bram’s makeshift army.

The last thing either of them expects is a powerful attraction. Much less explosive passion. The village of Spindle Cove is set for an epic battle of the sexes…but will love conquer all?




Om handlingen

Överstelöjtnant Victor ”Bram” Bramwell, som skadats under Napoleonkrigens stridigheter på Pyreneiska halvön, vill ingenting hellre än att återfå sitt forna befäl men har bedömts som för svårt skadad. Istället har han fått i uppgift att grunda en milis på den engelska sydkusten, vid den lilla badorten Spindle Cove – också känd som Spinster Cove eftersom den är en populär tillflyktsort för unga damer som inte riktigt passar in i societeten. De blyga, de skygga, de alldagliga och hånade och de klena.

Det är ett uppdrag som inte tilltalar Bram det minsta – och som blir betydligt svårare än han tänkt sig eftersom Spindle Cove’s främsta dam, Susanna Finch, gör allt för att stoppa honom. Särskilt uppretad blir hon när han tilldelas en uråldrig, lokal titel, Earl of Rycliff, och en fallfärdig borgruin som högkvarter för milisen. Hon upplever att båda hotar friden och balansen i hennes älskade Spindle Cove.

Susanna Finch, dotter till en lokal godsägare, är ett slags skyddspatronessa och inofficiell värdinna för Spindle Cove och dess befolkning och damerna som gästar badorten. Hon är djupt oroad över hur en lokal milis skulle påverka den lilla byn som genom en naturens nyck är beroende av den lilla kolonin unga damer som sökt sin tillflykt där för sin försörjning.

Susanna är inte heller rädd för att sätta sig upp Bram, något som leder till en rad dråpliga situationer. Situationen gör dock att de måste samarbeta för få den lokala milisen att fungera. Alternativet vore att reguljära trupper stationeras i byn, något som definitivt skulle innebära slutet för den lilla badorten. Susanna, som är utbildad apotekare, tar sig också an Brams knäskada. Med något oortodoxa metoder.

Trots konflikterna mellan Bram och Susanna svallar attraktionen okontrollerat dem emellan och de dras hjälplöst till varandra. Men såväl Bram som Susanna har mål i livet. Oförenliga mål, som verkar för att driva isär dem.



Mitt omdöme

A Night to Surrender är en härlig, rolig, romantisk och dråplig bok. Med Bram och Susanna har Tessa Dare skapat ett par viljestarka, sympatiska karaktärer och en oförglömlig romance. Och vi skall inte tala om det brokiga galleriet av bipersoner. Det är inte underligt att den här serien är så älskad – eller att så många av bipersonerna fått egna böcker.

Boken innehåller också en rad oförglömliga scener. Jag vill inte spoila någonting men alldeles i början har vi ett försök att skingra en fårflock som blockerar den enda vägen in till byn med sprängladdningar – något som leder till det första, tumultartade mötet mellan Bram och Susanna. Eller en oförglömlig mönstringsscen när milisen slutligen bildas.

Bram och Susanna har båda styrkor och svagheter som gör att de känns sällsynt levande och tredimensionella. Båda är viljestarka personer, med tydliga mål för sina liv. Att det sedan är oförenliga mål utgör själva drivkraften i boken.

På sätt och vis finns det en tredje huvudperson i boken. Den charmiga, sömniga lilla byn Spindle Cove. För sällan har en fiktiv plats känts så levande.

Den här boken är en liten juvel som sprakar och glittrar och lockar läsaren att stiga in i Spindle Cove’s charmerande värld. Och när man väl stigit in där, vill man aldrig lämna den.



Betyg: 8 hjärtan av 10

http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/blog-page_29.html




(som har en annan betygsskala)





Fotnot:
Jag har tidigare tipsat om de första böckerna i Spindle Cove serien, däribland A Night to Surrender, i form av ett tips om hela den då existerande serien som romantisk semesterläsning. Men böckerna är så bra att de förtjänar en mer utförlig recension enligt dagens standard. A Night to Surrender är först ut.






A Night to Surrender
finns att köpa hos bl a
Adlibris, Bokus och Amazon








http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/romancetip.html


Tidigare romancerecensioner / tips om romantisk läsning:

2017

- Hemma där hjärtat väntar, av Sofia Ymén
- Duke of Pleasure, av Elizabeth Hoyt
- A Lady's Code of Misconduct, av Meredith Duran
- Hemligheter små, av Christina Schiller
- Someone to Hold, av Mary Balogh
- Someone to Love, av Mary Balogh
- Seven Minutes in Heaven, av Eloisa James
- Arvtagerskan, av Lina Forss
- The Danger of Desire, av Sabrina Jeffries
- När drömmen slår in, av Sofia Fritzson


2016

- Do You Want to Start a Scandal, av Tessa Dare
- The Study of Seduction, av Sabrina Jeffries
- Duke of Sin, av Elizabeth Hoyt

Här ovan börjar Romanceportalens egen betygsskala gälla. 

Tidigare recenserade böcker är ej betygssatta (och kommer, åtminstone i dagsläget, inte heller att betygssättas retroaktivt).



Om du vill se äldre recensioner, bokpresentationer och boktips finns de under rubriken Romancerecensioner i högerkolumnen. Annars kan du finna dem den här vägen




Regency eller Victoriansk Romance?

Jag läste just en intressant artikel på Heroes och Heartbreakers om skillnaderna mellan regency romance och victoriansk romance. Klart läsvärd om ni är intresserade av historisk romance men inte har alla detaljer klara för er och vill lära er mera.


What’s the Difference Between a Regency Romance and a Victorian Romance?





söndag 3 september 2017

Ännu en novell upplagd

Då så, då har jag fått upp ännu en gammal novell bland mina egna texter på hemsidans skrivarsida.


Kärleken kraschlandade
En vemodig och sorgens liten historia om det något abrupta slutet på en relation när kärleken kraschlandar. Av uppenbara skäl kan inget HEA garanteras.





lördag 2 september 2017

Skrivdagbok, 2 september

I går skrev jag den scen jag funderade på att skriva i går morse. Det blev ca två sidor ny text och jag är rätt nöjd med den som den är. Men kanske inte helt nöjd, för även om handlingen och karaktären sitter som den skall känns miljön litet skissartad. I eftermiddag kommer jag att bygga upp den litet bättre, med en del detaljer och litet lokalfärg.

Sedan får jag se hur jag går vidare därifrån. Jag har några fragment av scener som jag har skjutit framför mig genom ett par kapitel eftersom de aldrig riktigt passat in någonstans. Möjligen skall de fragmenten - eller något av dem - in här. Det är möjligt att de skulle funka, om jag berättar dem ur någon annans perspektiv den här gången.

Men över lag känns det här som en dag när jag inte riktigt vet vart jag är på väg.




fredag 1 september 2017

Skrivdagbok, 1 september

Under gårdagen fick jag till ungefär två och en halv sida text i sjunde kapitlet. Det är i princip den första scenen, berättad ur två perspektiv. Är fortfarande, efter morgonens genomläsning, riktigt nöjd. Behövde bara ändra några ord och formuleringar här och var. Jag kommer att försöka skriva nästa scen i dag.

Jag är inne i en spännande sekvens nu. Carl Johan har just fått veta att han snart kommer att träffa Eva, sin ungdomskärlek igen. Och, nej, Eva är inte min kvinnliga huvudperson. Men det finns mycket ouppklarat dem emellan som påverkar dem båda. Och Evas man. Saker som måste läggas till ro för att de alla skall kunna gå vidare.

Nästa scen? Jag tror den kommer att skrivas ur Evas mans perspektiv. Jag är nästan säker på det. Det blir en reliefscen. Älskar att använda mig av kortare (eller ibland litet längre) reliefscener för att ge huvudscenerna mer skärpa, tyngd och dramatik. 


Manuset som sin helhet består nu av ett organiserat kaos som enbart en licensierad mästarinna av kaos kan överblicka. Vi har en ny, helt omarbetad prolog (som tidigare var de första scenerna av det ursprungliga första kapitlet). Så, efter ett hopp tillbaka i tiden, följer första kapitlet (som är den rejält omarbetade ursprungliga prologen). Därpå följer fem nyskrivna kapitel - och ett sjätte på gång.

Därefter följer ett hål som jag just nu kämpar med att fylla igen. Inte helt enkelt eftersom det känns som om det har samma proportioner som Grand Canyon. Ju mer text jag skriver, desto mer visar det sig att det återstår att skriva.

Jag hade ursprungligen hoppats att det skulle röra sig om en ca sex, sju kapitel men det var litet väl optimistiskt räknat. I nuläget känns det som det återstår minst tre kapitel efter det som jag skriver nu, det sjunde.


Efter hålet i texten återstår resten av mastodontmanuset på ca 870 sidor, en jäkla massa text som jag måste arbeta mig igenom tills den hänger ihop sömlöst med den nya början. Och där jag förhoppningsvis kan skala bort en hel del sidor eftersom jag nu går mer rakt in i handlingen och bör kunna skala bort en hel del tillbakablickar.

I slutet av mastodontmanuset finns ännu ett hål om kanske ca två kapitel att fylla igen mellan färdigskriven, sammanhängande text och de två sista kapitlen plus epilogen. Och de kapitlen kan jag inte skriva innan jag arbetat mig igenom hela texten fram till den punkten och vet mer exakt hur jag bör utforma dem. Och efter det...


Kommer jag att ha en färdig bok?

Ha!

Var det någon som trodde det?


Efter det kommer jag att ha ett färdigt första utkast.

Fast det kommer att vara ett första utkast som i vissa partier redigerats sex, sju gånger.


Ibland, undrar jag verkligen vad jag håller på med.
Och varifrån kommer den här envisheten och uthålligheten?


Det finns ett talesätt om böcker och skrivande, fritt översatt:

"Om det finns en bok du vill läsa men som ingen ännu skrivit, får du skriva den själv"



Kanske är det det som händer.
Kanske skriver jag boken jag vill läsa.



torsdag 31 augusti 2017

Skrivdagbok, 31 augusti

Efter en ordentlig urladdning av energi för någon vecka sedan har skrivtakten mattats något. Trots det har det gått sakta men stadigt framåt med sjätte kapitlet och i går kväll landade det på sjutton arbetssidor. Gott och väl inom det intervall på femton till tjugo arbetssidor jag helst vill att mina kapitel skall ha.

Under morgon har jag fortsatt att utveckla ett par scener litet bättre - för det finns alltid utrymme för trimning, slipning och polering. Just nu känner jag mig rätt nöjd med resultatet. Nu skall sjätte kapitlet få vila några dagar medan jag försöker få upp sjunde kapitlet på bana.

För det finns redan ett sjunde kapitel. Jag knoppade av ett par scener som inte riktigt hörde hemma i sjätte kapitlet i går kväll. Problemet är att de där scenerna inte heller platsar i inledningen till sjunde kapitlet, så det är bara till att sätta fingrarna mot tangentbordet och skriva.

Om ett par dagar, när jag kan se på det med fräscha ögon, skall jag gå igenom sjätte kapitlet igen och se vad som behöver ändras. Vad som behöver trimmas. För det finns alltid någonting som behöver trimmas. Som får en att tänka - "hur fasen tänkte jag egentligen?"


Ni vet. Skrivarliv.
Skulle inte vilja vara utan det.



onsdag 30 augusti 2017

Ständigt dessa duvor

I natt, just som jag var på väg att somna, smällde någon av en raket här utanför. En enda, så även om jag hoppade högt hade väl det i sig inte hindrat mig från att somna om. Men smällen och ljusskenet skrämde duvan - eller duvorna, det kan ha varit mer än en - som avsett att övernatta på min balkong så den/de fick hysteriskt anfall.

Och när duvor får hysteriskt anfall -

- måste man förmodligen var stendöv för att kunna sova.

Det dunsade när duvorna flög in i balkongräcket - eftersom de var för hysteriska och för desorienterade för att fatta att de måste upp över det. Det skreks. Det flaxades frenetiskt. Det dunsades mot balkongräcket, om och om igen, och innan de tagit sig därifrån var jag klarvaken.


Trött som jag var, efter några förkylningskorta nätter, hade jag lagt mig redan någon gång kvart över nio. Tack vare duvincidenten var jag inte redo att göra ett nytt försök förr än ett gott stycke efter elva. Som jag sedan vaknade tidigt på grund av hostan är det kanske förståeligt om jag för närvarande inte så där över sig positivt inställd till duvor. Faktum är att det här, just nu, är min käraste fantasi.





tisdag 29 augusti 2017

Vad fel färg kan göra

För några veckor sedan tog jag inför en utflykt tillsammans med Kerstin fram en kär gammal sjal som tyvärr blivit ytterst sparsamt använd eftersom jag köpte någon gång runt millennieskiftet - just innan jag gick på en färganlys.

Sjalen fanns i tre varianter - silver, brons och guld. De var ljuvligt mjuka och följsamma färgerna var alla lika tilltalande och jag visste att jag skulle ha en av dem. Frågan var bara vilken?

Det blev guld. Den hade ett slags guldig bärnstens-/honungsgul guldig ton som bara var fullständigt oemotståndlig. Och jag har alltid haft en passion för bärnsten, så - ja, ja, jag erkänner, jag föll. 


Kort efteråt gick jag på färganalys. I sig en omvälvande upplevelse, jag hade gjort en hel del genomgående fel när det gällde färger. Det visade sig att sjalen låg långt utanför min färgskala. Faktiskt ljusår utanför den.

Jag skulle ha kyliga färger.
Och jag skulle definitivt ha köpt silversjalen istället.


Så sjalen har fått tillbringa mycket av sin existens i en byrålåda. Men när vi nu skulle sitta vid vattnettänkte jag att en litet tjockare sjal än min blå- eller grå- och rosamönstrade (båda lika tunna) kanske skulle vara skön om det blåste. Jag tog fram sjalen, och tog ut den i badrummet och höll upp den mot ansiktet i bästa belysning framför spegeln för att se hur illa det egentligen kunde vara - och skrek rakt ut!


När jag var yngre och mitt hår hade en nyans rätt nära den ständigt våta delen av en sandstrand - eller senare, när jag färgade håret i olika kyligt rödbruna nyanser - gjorde fel färg kanske inte så mycket. Då kunde jag kanske ha kommit undan med att använda den, under förutsättning att jag kombinerade den med någon av mina rätta färger.

Men nu, när det är så mycket grått i håret - Uck!!!

Allt det grå blev plötsligt tio gånger så tydligt - och jag såg ut att vara fem, om inte tio år äldre ut.

Huga.


Så skratta inte åt färganlyser. De är inte fåniga, de kan faktiskt vara en värdefull investering. En som hindrar er från att investera, dyrköpt och känslomässigt, i kläder och accessoarer med helt fel färger. 

Jag hade en av mina tunnare sjalar på mig när Kerstin och jag åkte iväg på vår utflykt till Gustavsberg och den förslog gott och väl, så mycket blåste det inte.


Och guldsjalen?

Den fick min fina kompis Kerstin. Hon har i alla fall färgerna för att bära upp den.



fredag 25 augusti 2017

Skrivdagbok, 25 augusti

Trots att förkylningen mår mer prima än jag blev det faktiskt en ganska lyckad skrivdag i går också. Ägnade större delen av dagen åt att fila och trimma femte kapitlet. Läste genom det, från början till slut, och gjorde några mindre justeringar och korrigeringar på vägen tills det hade bättre rytm och flöde. Just nu känner jag mig rätt nöjd - och färdig - med det kapitlet.

Jag avknoppade några överflödiga scener från femte kapitlet till ett sjätte för ett par dagar sedan och i går kväll påbörjade jag också arbetet med det kapitlet. Det återstår inte mycket av de överflödiga scenerna men jag har återanvänt vissa formuleringar jag var nöjd med i ett par nya scener. Vad jag är särskilt nöjd med är att jag nu får in litet kvinnligt perspektiv i handlingen.

Jag har oroat mig litet över det där. Den kvinnliga huvudpersonen ägde prologen. Det var bara hon, när hon mottar ett kryptiskt telegram (jag skriver historiskt) som väcker en rad frågor och farhågor. Eftersom prologen slutar med att hon undrar vad som hänt där hemma som man inte kan skriva rakt ut backar jag därefter bandet några dagar och skriver om dessa händelser.


Det innebär att de fem första kapitlen är nästan helt mansdominerade. Första kapitlet är inte ens berättat ur den manlige huvudpersonens perspektiv utan ur hans motståndares (nej, jag kallar honom inte skurken, det vore en grov överdrift). I andra och tredje kapitlet bollas perspektiven mellan de båda männen och i fjärde kapitlet för den kvinnliga huvudpersonens far och farbror ordet.

I fjärde kapitlet blir det dock litet kvinnlig medverkan i form av farbroderns dotter och brödernas kusin och fostersyster som båda närmast stjäl scenerna (men det skulle av olika skäl bli berättartekniskt fel i det här skedet att ge dem berättarperspektivet). I femte kapitlet växlar berättarperspektivet mellan alla fyra männen ända till sista scenen, som kusinen och fostersystern fullständigt äger.

Sjätte kapitlet öppnar med en scen med manlige huvudpersonens farmor. Även om jag tidigare skrivit ur båda dessa kvinnors perspektiv längre fram i texten har det varit roligt och lärorikt att så att säga möta dem så här i början. Speciellt kusinen och fostersystern, som kom att spela en större och viktigare roll än jag från början avsett och därför kändes litet diffus när hon (och berättelsens utveckling) plötsligt krävde mer utrymme.


Från den kvinnliga huvudpersonen har vi ännu inte hört så mycket som ett pip, även om hon är omnämnd i samtal och refererad till i texten, eftersom handlingen alltjämt utspelar innan hon får telegrammet i prologen.


Mitt bokmanus är redan uppdelat i fyra delar som grupperar handlingen. Jag har börjat överväga att göra det till fem delar, låta allt som utspelar sig före prologen bli första delen och sedan låta andra delen börja omedelbart efter det att prologen slutat med att den kvinnliga huvudpersonen tar över stafettpinnen.  


Det är logiskt. Men den lösningen har sina problem, den också. Jag satte en gång i världen, inspirerad av Simona Ahrnstedts ljuvliga Överenskommelser, ut för att skriva "någonting romantiskt". Det stod dock efter en tid klart att detta sannolikt inte kommer att kunna klassas som romance, åtminstone inte renrasig romance. Jag har förmodligen brutit mot i stort sett varenda regel för genren. För även om det inte blir ett olyckligt slut kommer huvudpersonernas relation, av olika skäl, att utvecklas genom minst tre böcker innan vi landar i ett mer permanent HEA. De kommer också att få dela utrymmet i de båda följande böckerna med två andra pars väg till lyckan.

Det jag skriver är nog snarast ett slags romantisk släktkrönika, som utspelar sig under några få år i början av förra seklet. Förmodligen tre böcker. Plus en till. Med eventuella spinn-offs. Och, ja, det blir romantiskt. Men ibland undrar jag om någon romanceläsare som skulle råka få boken i sina händer - om det nu någonsin blir en bok - någonsin skulle förlåta mig. Eller helst vilja drämma boken i skallen på mig.

Något oroande, med tanke på att detta kommer att bli en tegelsten.



torsdag 24 augusti 2017

Skrivdagbok, 24 augusti

I går kväll gick femte kapitlet in på upploppet. Det var ett monterande av ord och meningar och stycken från scener som jag sprängt eftersom de fungerade så där i befintligt skick. Mixade och remixade och infogade i och sammanfogad av nyskriven text blev de faktiskt riktigt bra. Och så avslutningsvis en kort, helt nyskriven scen som knöt samman kapitlet och som jag var rätt nöjd med. Olyckligtvis landade det hela slutligen på tjugoen sidor.

Olyckligtvis, säger jag, eftersom jag siktar på att mina kapitel helst skall ha ett spann på femton till tjugo arbetssidor för att kapitlen inte skall bli allt för ojämna i längd.

Men det är som det är. Varje liten scen i kapitlet - och jag har nog aldrig skrivit ett kapitel uppbyggt av så många korta scener som detta. Och varje scen har sin funktion att fylla. Sin individuella betydelse, sin nyckel om man så vill. De griper in i varandra, integrerar med varandra. Kontrasterar mot varandra. Breddar perspektiven, klargö relationerna mellan flera personer och skapar ringar på vattnet.

Så om det krävdes tjugoen sidor, må så vara.


Jag gick dock till sängs i går kväll med tanken att jag kanske skulle kunna beskära och trimma texten litet under morgondagen så jag fick ned den till tjugo sidor.

Och vad hände?


Nu på morgonen (jag vaknade jämmerligt tidigt och kunde inte somna om) har jag utökat den avslutande scenen, den som jag var rätt nöjd med, med litet drygt en halv sida text istället. Så slutresultatet landade, med några få raders marginal, på tjugotvå sidor. Häpp!

Så gick det med den planen. Inte en chans att reducera det till tjugo sidor. Och scenen, då? Jo, den blev jäkligt mycket bättre.



onsdag 23 augusti 2017

Inte utan att det är förkylt

Jaha, så slog en sen sommarförkylning eller en tidig höstförkylning till. Den har lurat ifaggorna, som en tagg i halsen sedan i måndags, nu har den slagit ut i full blom. Om förkylningar har vi bara en sak att säga:

"Bläääää!"


Jag tror ingen har några invändningar.

Prosit, på er.



måndag 21 augusti 2017

Sofia Ymén – Hemma där hjärtat väntar



Kategori: Contemporary romance
Titel: Hemma där hjärtat väntar
Ingår i: Serienamn okänt
Författare: Sofia Ymén,
svensk
romanceförfattare

Klass: Svensk romance
Språk: Svenska 
Utgivningsår: 2017
Epok: Nutid


Sofia Ymén är en av de nya romanceförfattare som debuterat under 2017 och var en av finalisterna i Harlequins författartävling 2015.

Sofia debuterade i våras med en nyskriven svensk romance och hennes debutroman, Hemma där hjärtat väntar, är nog vad man skulle kunna kalla vår första riktiga svenska landsbygdsromance. För även om delar av handlingen utspelar sig i Göteborg, utspelar sig huvuddelen av den i en by i södra Sverige där lantbrukarna kämpar för att få det att gå runt.

Och ytterligare en bok om Österby lär vara på väg.



Hemma där hjärtat väntar
(Baksidestext)

Hemma i byn väntar bonden som söker en fru…

Klaras morbror har gått bort och lämnat sin veterinärpraktik till henne. I sex månader måste hon få det att fungera för att få sitt arv. Ska hon riva upp hela sitt liv i stan för att driva en klinik som knappt går runt som dessutom ligger i Österby, byn där hon växte upp?

Hon bestämmer sig för att ta chansen. Men uppdraget blir svårare än hon kunnat föreställa sig, inte minst eftersom hennes ungdomskärlek Axel finns där. Klara inser snart att hennes hjärta klappar inte bara för Axel, utan också för byn hon en gång kallade hemma.



Om handlingen

Klara Hamrin är en skicklig och engagerad veterinär som just blivit förbigången av mindre meriterad, manlig veterinär när hon får veta att hennes nyligen bortgångne morbror lämnat henne såväl hela sin kvarlåtenskap som sin veterinärpraktik till henne. På villkoret att hon under ett halvår verkligen försöker få praktiken att gå med vinst.

Frustrerad över att inte ha fått tjänsten hon eftersträvat, och dessutom fått ett självbelåtet ex som chef, accepterar Klara villkoret och återvänder till hembyn för att anta utmaningen.

Hon blir inte direkt välkomnad. Hennes morbrors assistent på veterinärpraktiken, Ingrid, är motsträvig och inte särskilt intresserad av att samarbeta. Emma, den forna bästa väninnan, är misstänksam. Och Axel, som en gång i världen var Klaras ungdomskärlek, är inte heller glad att se henne.

Eller är han?

Möjligen vet Axel inte ens det själv. Han har haft ett liv efter det att Klara lämnade byn för att studera. Han har gjort flera smärtsamma förluster – och han är inte säker på att han är beredd att ta risken att bli sårad igen. Ändå har han svårt att hålla sig på sin kant.



Mitt omdöme

Sofia Ymén är ett välkommet tillskott till den glädjande nog stadigt växande skaran av svenska romanceförfattare och här levererar hon en charmig och trevlig romance med genuint lantlig känsla. Såväl Klara som Axel är sympatiska som personer, även om jag nog får erkänna att jag stundtals haft litet svårt att få grepp om Klara och förstå henne.

Annars finns det en finstämd känsla av uppbrott, vemod och hemkomst i boken. Och en gåtfullhet, närmast som lagren i en lök – man vet inte riktigt vad man kommer att finna när man börjar skala den.

Jag tyckte också mycket om det lilla vi fick se av det andra paret, Erik och Nettan. Ett annat trevligt parti var Ingrid och hennes Lennart tillsammans. Det är litet synd att vi inte fick se mer av dem tillsammans tidigare för deras relation tydliggjorde Ingrid, som också var en person jag hade litet svårt att få grepp om i början.

Det är en trevlig och charmig bok men tyvärr föll jag inte riktigt för den. I alla fall inte handlöst. Jag  upplever också att Sofia möjligen försökt få in en intrig för mycket i förhållande bokens format. Det känns som om de inte riktigt får den plats att utvecklas och ta form som de kanske hade behövt. Jag kan tyvärr inte ge några exempel, jag skulle i så fall riskera att spoila handlingen för de som ännu inte läst boken.


Boken känns möjligen också en smula baktung när så mycket av handlingen i en relativt kort bok har så mycket bakgrundshistoria att relationen mellan huvudpersonerna ibland känns en liten aning jäktad, som om den inte riktigt får den plats att byggas upp ordentligt innan det hettar till som den möjligen hade behövt - det hänger ihop med vad jag menade med en intrig för mycket i förhållande till bokens längd. 

Men på det stora hela är det en riktigt bra debut och man kan se fram mot en trevlig läsupplevelse. Och man kan nog utan tvekan säga att Sofia Ymén har givit svensk landsbygdsromance en röst.



Betyg: 6 hjärtan av 10

https://elisabetnielsen.blogspot.se/p/blog-page_78.html



(som har en annan betygsskala)





Hemma där hjärtat väntar
finns att köpa hos bl a
Adlibris och Bokus








http://elisabetnielsen.blogspot.se/p/romancetip.html


Tidigare romancerecensioner / tips om romantisk läsning:

2017

- Duke of Pleasure, av Elizabeth Hoyt
- A Lady's Code of Misconduct, av Meredith Duran
- Hemligheter små, av Christina Schiller
- Someone to Hold, av Mary Balogh
- Someone to Love, av Mary Balogh
- Seven Minutes in Heaven, av Eloisa James
- Arvtagerskan, av Lina Forss
- The Danger of Desire, av Sabrina Jeffries
- När drömmen slår in, av Sofia Fritzson


2016

- Do You Want to Start a Scandal, av Tessa Dare
- The Study of Seduction, av Sabrina Jeffries
- Duke of Sin, av Elizabeth Hoyt

Här ovan börjar Romanceportalens egen betygsskala gälla. 

Tidigare recenserade böcker är ej betygssatta (och kommer, åtminstone i dagsläget, inte heller att betygssättas retroaktivt).



Om du vill se äldre recensioner, bokpresentationer och boktips finns de under rubriken Romancerecensioner i högerkolumnen. Annars kan du finna dem den här vägen






Solskensslagregn!


Över min del av Södertörn har vi nyss haft solskensslagregn. Och om ni inte vet vad det är är - och, nej, det såvitt jag vet ingen meteorologisk term - så är det det häftiga regnet i framkanten av av ett riktigt rejält moln som drar in medan solen fortfarande skiner in under det.

Det är en rätt spektakulär syn när regnet vräker ner så det dundrar i backen, vattnet sprutar ur stuprören flyter i strida strömmar över vägens och parkeringens asfalt och solen får varje regndroppe att gnistra som kristall - och eftersom dropparna faller så tätt blir det som långa pärlband som skimrar från moln till mark.


Om ni aldrig sett det så hoppas jag att ni en dag får se det. Så. Jäkla. Häftigt.

Fast det gäller att vara snabb, solskensslagregn varar aldrig mer än på sin höjd några få minuter. För när molnet väl skymmer solen förvandlas det närmast magiska solskensslagregnet till vilket annat slagregn som helst som det går tretton på dussinet av.




onsdag 16 augusti 2017

Ytterligare två korta noveller

Så, då finns ytterligare två av mina korta noveller uppe på hemsidan. Båda är ett par lätt absurda historier.


Välkommen till havet
En kontorsråtta på sin första utlandssemester råkar ut för en förbryllande upplevelse under ett besök i Wales och börjar undra om hon är med i Dolda Kameran.


Konsten att ta betalt
En smått galen liten historia om ägarinnan till ett ett välskött och diskret litet etablissemang med tämligen tvivelaktigt rykte.




tisdag 15 augusti 2017

Hej, det är din kompis ärthjärnan...

För litet  över en timme sedan fick jag ringa ett himla pinsamt samtal till min kompis mobil - och eftersom hon hon körde bil fick jag prata med hennes mobilsvar.

Men låt oss börja från början. Min kompis Kerstin och jag hade bestämt att ha en fikautflykt med sjöutsikt och for till fina, fina Café Tornhuset i Gustavsberg.

Har ni varit där? Om inte, har ni verkligen missat någonting!

Fikat var fantastiskt, jag åt en väldigt god ostmacka och Kerstin en med bakad leverpastej. Supergod enligt henne. Sedan blev det varsin liten korintkaka också. Jag drack Hallonad, en lemonad med hallon - och den var både supergod, uppfriskande syrlig och svalkande. Och det är bara ett axplock av alla godsaker det finns att välja på.

Vi satt på uteserveringen, med utsikt över vattnet och ingenting kunde vara mer perfekt än så.


Men det var en dag när våra hjärnor uppenbarligen bestämt sig för att det var SEMESTER!!!

Och följaktligen semesterstängt på - eh - HuvudKontoret.

Kerstin, som är en van bilist, körde fel två gånger på vägen till Gustavsberg och en gång på hemvägen. Och hon kör aldrig fel - utom med mig i bilen. Och det är inte första gången hon gör det med mig i passagerarsätet.

Vi anlände omsider till Gustavsberg via den natursköna rutten, om än inte via den snabbaste, men vi börjar nästan misstänka att jag tycks ha dåligt inflytande på henne.

Och det är uppenbarligen smittsamt och dubbelriktat, för när jag klev ur bilen vid min port glömde jag käppen i hennes bil. Till saken hör att jag knappt kan ta ett steg på ojämnt underlag utomhus utan stöd av min Trofast. Men den här gången märkte jag det givetvis först ett par steg senare, när Kerstin redan var på väg om hörnet mot utfarten och inte märkte mina desperata vinkningar och hojtande.

Och följaktligen fick jag ringa hennes mobil och säga:

"Hej, det är din kompis ärthjärnan...
Gissa vem som glömde sin käpp i din bil?"



Hon skall komma tillbaka med fripassageraren senare i kväll.



måndag 14 augusti 2017

Recension med förhinder

Jag hade planerat att skriva en romancerecension för den här ljuvliga boken, som fått vänta länge på sin tur. Men nu, efter fler genomläsningar, var jag redo att ta tag i recensionsskrivningen.


Men så blev det inte inte. Det visade sig att Lisa Kleypas just nu håller på att bygga om sin webbsida, vilket i sin tur innebär att jag inte kan länka till boken (och inte till serien heller) på hennes sida som jag om så är möjligt brukar göra när jag recenserar romance av en författare som har en egen webbsida. 

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, nu är det bara att vänta. Häpp!